Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
ingenting; likväl begrep han 8nart, att vi ej alldeles utan
afsigt voro ditkomna just pà den aftonen och så sent (kL 8),
men han var allsicke missnöjd med denna lilla öfverraskning.
Ändtligen vid den lilla angenäma soupé’n, då punschen
kommit fram, läste jag upp några stropher till honom, som jag
skrifvit i går förmiddag, och som rörde honom och frun så
starkt, att tårarne trillade flera gånger utför hans kinder och
hon gret högt. Som likväl sådana tårar egentligen äro uttryck
af den häftigaste glädje, så återvände omsider efter några
minuters tystnad förmågan att tala och småningom äfven att
skämta. Vi stannade vid bålen till kl. 1 på natten, och Frun
var ända till slutet närvarande — de begge andra damerna
gingo något tidigare. När jag blickade i hennes milda, klara
ögon, i hennes lika ädla, som vackra anletsdrag, slog mig i
mitt inre mitt samvete, att jag ett par dagar förut, just i detta
bref, utgjutit så orättvisa hädelser öfver det qvinliga könet i
allmänhet, då jag likväl känner deraf så många förträffliga
individer, och då det isynnerhet är detta kön, som, jemväl
här i Tyskland, immerfort hjelper, vårdar, beundrar och
prote-gerar mig. Visserligen har jag lärt mig känna närmare
åtskilliga qvinliga bräckligheter, ja äfven några rentaf infama
qvinnor (ehuru tillhörande den honettaste classen); men åsigten
af Qvinnan, i allmänhet, kan enklast och lämpligast
reduceras till följande Sinngedicht af Olsen i Nyerups Iduna —
hvilket för öfrigt är lika litet poetiskt, som Olsen och Iduna
sjelfva:
«Qvinden er god — og hun er en Engel fra Himmelen
nedsendt;
Qvinden er ond — og hun er spyet af Helvede u<L»
Äfven om die Weltalter, om de gamla Mythologierna,
Chri-stendomen o. s. v., om Skandinavien, om Dig, samtalades, och
Schelling yttrade, att ingenting skulle göra honom så mycket
nöje, som en resa till Sverige och Norge, om den ännu von
honom möjlig. Ändtligen skildes vi åt, den vackra frun
omfamnade mig och Schelling kysste mig, tror jag, 10 gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
