Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
och tilltalar mig i mitt eget andliga modersmål. Den äldre
Tyska konsten, med honom försvunnen, bör egentligen
betraktas såsom ett ypperligt företal till den äldre Italienska, som
försvann med konungen för alla målare; och tvifvelsutan är till
denne, eller åtminstone till de män som voro hans utmärktaste
föregångare, Dürer den säkraste, nemligen den grundligaste
väg-ledarn. Och så är på visst sätt dèt hederliga Nürnberg att
anse såsom förstaden till Florenz eller till Bom. Mellertid
ämnar jag icke tillerkänna denna ingifvelse af min enskilda
känsla något anspråk att gälla såsom en allmän och uteslutande
rigtig synpunkt. Jag är blott för min räkning nöjd, att jag
utan svårighet så varmt kunde känna mig tillbaka in i den tid, då
sistnämnde odödlige mästare och de många hans stora
samtidin-gar, då Wohlgemuth, Schön v. Kalenbach och Amberger
målade, då Wilibald Pirkhaimer lefde och Hans Sachs
diktade, då Peter Vischer af malm göt en hel verld af
bilder till ett helgons grafvård: än i dag har ju det oförfalskade
nordmanna-sinnet, i lifvet, i dikten, i konsten, samma behof och
samma böjelser. Derför är ock äkta nordisk den längtan, som
lockar mig till den italienska konstens leende vår, der den
knoppning, som norr om Alperna med sträng blygsamhet till
hälften fördöljer sin trånad, slagit ut i full blomma och möter,
som jag förmodar, den ankommande främlingen i oförgängligt
solsken, till hvars glans väl herrligheten af det forntyska
konst-lifvet förhåller sig ungefär likt morgonen af en vacker
Aprildag. Huruvida denna jemförelse träffar, kan först afgöras
sedan jag med egna ögon sett Hesperidernas vinkande lustgårdar.
Väl dömma icke alla Skandinaver så, som jag och min
reskamrat, och tvifvelsutan lära, bland våra landsmän på ömse
sidor, många finnas, hvilka, om de fingo se Nürnberg och
sedan händelsevis råkade på de rader jag nu derom skrifver,
skulle ytterligt förvånas, att någon menniska med en smula
städning i hjernan kunnat göra så mycket väsende af en stad
med trånga och krokiga gator, urmodiga hus som till större
delen vända åt åskådarn gaflar i stället för långsidor, ja, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
