Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
ning, nyligen tillhörande v. Pellerska slägten och nu förvaradt
i Boisseréernes samling, må vara den äkta urbilden, emedan
jag ej kunde räkna den närvarande taflan till den Dürerska
skolans (för att ej säga Dürers) yppersta alster. Den
anatomiska kunskapen, den stränga, ja öfverdrifna
natursanningen, den hemska långsträckta magerheten, hvarmed konstnärn
velat utsträcka en afmattning genom oerhörda lidanden, den
här till det öfriga passande kalla, dystra, liflösa
färgbehandlingen, äro egenskaper som ej tillfyllestgöra deras önskan, i
hvilkas själ Christus är oforvanskligt ung; sådana konstälskare
vilja i alla skiften, äfven på korset, ja i liket igenkänna
gudasonen, det eviga ljusets menniskoblifna personlighet. Men
detta sätt att tänka sig den lidande Aterlösarn tycks i Norden
vara ursprungligt främmande, jemväl för dess innerligaste, dess
djupsinnigaste konstnärer: huru ofta har ej vår hederlige
Hörberg, som föröfrigt icke uthärdar någon jemförelse med Dürer,
framställt Christus mindre såsom en midt i sjelfva smärtan
öfver all smärta upphöjd gudamenniska, än såsom en förtryckt
prestman dier en med armod kämpande skolmästare! — Midt
emot den med konstigt snideri prunkande predikstolen hänga
på en pelare Pirkhaimers och Dürers ädla bilder, målade
af denne, som gifvit sig följande underskrift: Effigies Alberti
Dureri 1509. För mig suto de här för högt; man har trö
stat mig med utsigt att på ett annat ställe få se dem närmare
till mitt öga. — Ett af de dyrbaraste minnen från den gamla
Tyska konstens dagar är en lång i tre fält afdelad tafla af
Hans von Kolmbach, varmt målad i friska blänkande
får-gor. I det mellersta sitter Jungfru Maria med sitt barn på en
thron, och englar hålla en krona öfver hennes hufvud; på
höger står den H. Katharina, på vänster den H. Barbara, rena
och mildt intagande martyr-jungfrur. I det vänstra fältet
befinna sig Johannes Döparn och S. Hieronymus, i det högra S.
Petrus och bakom honom S. Laurentius; framför den kraftfulle
Petrus knäböjer en andlig man, Lorenz Tucher, som ligger
begrafven i granskapet, vid Tuchereka slägt-altaret, under en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
