- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Förra bandet /
228

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

tredje Evangelisten Lucas, som sitter med paletten framfor
sig och utförer en bild af den Heliga Jungfrun. —

Efter så mycken konst-njutning och ideal sysselsättning
bekänner jag, att middagsmåltiden hos våra ärliga värdar i
Eöda Hästen smakade oss förträffligt, och hvilan derefter icke
mindre. På aftonen gingo vi ut att beskåda mechaniskt
narrak tigheter af en kringfarande konstmakare T än dier (symboliskt
namn nog!), som i stadens blad för dagen låtit införa denna
kungörelse: «Wenn je etwas in der Welt werth war zu sehen,
so ist es Hrn Tändlers mechanisches Theater.» En sådan
an-maning kunde vi ju omöjligt undgå att hörsamma. Publicum,
talrikt och till en stor del sammansatt af personer ur de
bildade klasserna, betygade ett omåttligt bifall, och var for oss
det egentliga skådespelet. När menniskorna komma i massa
tillsamman, märker man alltid att de till flertalet äro och
förblifva — pöbel eller barn. Fruntimren sågo till en del ut
som karrikaturer af forntyska målningar: troligtvis derföre, att
mitt hufvud nu af ingenting annat var uppfylldt

D. 30 Nov.

Det var Söndag; vädret herrligt och luften blid. Enligt
gårdagens beslut rigtades vår första vandring åter till Borgen,
vid hvars ingång den löjlige Castellanen emottog oss med
dubbelt djupa bugningar, förryckta vördnadsbetygelser och
hemlighetsfullt mysande miner. Han kunde numera omöjligen
öfver-talas, att i vår närvaro sätta nattmössan på hufvudet Ja, han
betraktade oss med så betydningsfulla, forskande blickar,
förvände, så ofta vi tilltalade honom, sitt anlete så besynnerligt,
och försatte sin magra kropp, under bemödandet att bibehålla
ett oafbrutet högtidligt decorum, i så många sällsamma
ställningar, samt lät dervid, mindre språksam än gången förut
stundom falla så gåtlika ordalag, att vi verkligen började anse
den arme mannen för något rubbad i hjernan, och derföre så
litet som möjligt uppfordrade honom till samtal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free