Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Bland Stskilliga goda taflor, som dagen förut undsluppit
en noggrannare uppmärksamhet, helsade vi nu med förtjent
aktning en af Penez målad förträfflig bild af Churförsten Johan
Georg den Vise, som dock ser ut att hafva ägt mera
välmening än vishet. — Mest sysselsatte oss likväl denna gång
den i ett särskildt rum ganska ändamålstjenligt anordnade
uppställningen af Glasmålningar från äldre och nyare tider;
lärorikt är det derigenom beredda tillfället att följa denna konst
i alla dess tidehvarf af barndom, fullblomstring och aftagande
ålderdom. Ännu från slutet af sextonde århundradet visa sig
några ganska sköna; Konstnären är en viss mästar Conrad
från Zürich. Betydligt svagare voro de af en Maurer, som
lärer dött i förra hälften af det sjuttonde och, enligt
castella-nens mening, var den siste innehafvare af konsten, hvilken han
lät utdö med sig, emedan han ej af stadens öfverhet fick den
penningesumma han begärde för dess utlärande. Dylika
folksägner hafva visserligen en art inre sanning, men man irrar
mycket om man tillerkänner dem bokstaflig pålitlighet. Hvad
den goda Maurer angår, så synes han redan sjelf hafva glömt
de vigtigaste af de äldre mästarnes lönliga konstgrepp. Liksom
i allmänhet tiden sjelf, blifva efter mästar Conrad alla
färgförsök på glas mer och mer bleka och liflösa, då deremot de äkta
gamla glasmålerierna liksom brinna i den klaraste
ädelstensglans. Nürnbergs yppersta konstverk af detta slag fins i den
majestätliga Lorenz-Kyrkan, der vi nu ämnade bevista
dagens gudstjenst.
Vår förunderlige slotts-uppsyningsman släppte oss likväl ej,
förrän han förmått oss att följa med sig upp i ett par kyffen
som utgjorde hans boningsrum; under vägen gaf han oss
tillkänna med halfva ord och vigtiga åtbörder, att äfven hans
låga tak förvarade något som lönte mödan att se, ja för äkta
kännare kanske i konstvärde öfverträffade allt hvad inom
Bil-dergalleriets murar vore samladt. Härvid öppnade han dörren,
ett par små hundrackor skällde, och en tjock qvinsperson
lun-sade oss nigande till mötes, hvilken jag, i första bestörtningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
