Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
med tillhörande koger och pilar. Herr von Haller undervisade
oss i handgreppen huru det borde afskjutas, icke utan någon
möda, emedan detta vapens skickliga behandling förutsätter
mycken öfning och allramest kroppskraft. Det lyckades honom
dock att göra oss saken till fullo åskådlig.
Med helt andra tankar och känslor såg jag slutligen några
små oförmodade konstverk af ett i sanning ej betydligt
artistiskt värde, men deremot för mitt hjerta af en vigtighet, som
fördunklade alla föregående betraktelser och på ett ljuft sätt
erinrade mig, att jag ännu ej hunnit bli mera lärd än
menniska. (Med Guds hjelp skall väl ock denna olycka aldrig
inträffa.) Nemligen, då friherre von Hallerstein kände det
innerliga band, som förenar mig med hans cousine, Generalskan
Amalia von Helvig, kom han aldrasist fram med hennes
föräldrars portraiter och en cahier, full af pittoreska minnen från
hennes spädaste barndomsår. Länge stod jag framför fadrens,
den vidtbereste och taleiitfulle öfversten friherre C. von
Im-hoffs, fina och välbildade ansigte; ädelt och uttrycksfullt samt
ännu temligen ungdomligt (sådan lemnade han också den
jordiska verlden), förrådde det en man af de skönaste anlag, men
af en fantasi så vek och en själ så blid, att han dermed kanske
var för lätt utrustad mot stormarna på lifvets oroliga valfart.
Också innehöllo dessa anletsdrag i läsliga tecken den rörande
sjelfberättelsen af en person, som i förlåtligt drömmande
verksamhet fåfängt sökt sällheten ifrån pol till pol och ändtligen
från sjelfva det evigt blommande Hindostan hemkom, blott för
att tidigt dö, med den enda tydliga insigt såsom
hufvudresultatet af sin lefnad, att man, som Goethe säger, ej ostraffad
vandrar under palmer. Det lilla slottet Merlach, i Nürnbergs
grannskap, der hans dotter Amalia, som förlorade honom vid
elfva års ålder, tillbragte med honom dessa första år af sin
lefnad, var ock i ett litet kopparstick, af honom sjelf
graveradt, förhanden; en täckvagn körde der under lummiga bokar
upp på gården, och jag tänkte mig tillbaka i den tid, då hon
som litet barn i denna vagn suttit vid hans sida, hemkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
