Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
ligt vis blått och rödt äro hufvudfärgerna i hennes beklädnad;
det hela bekom genom denna förändring samt genom det
mästerligt utförda förhållandet mellan det högdunkla bruna och
det glödande röda en viss oförmodadt underbar, ja sällsamt
ingripande färgton. — Ofvanföre denna tafla hängde en annan
framställning af samma ämne, ett verk af Annibal Caracci;
det var mig kärt, emedan klarligare kunde ej visas, att
cor-rektheten i sin högsta potens, till och med understödd af en
viss rask manlighet, ändock ej förmår lyfta sig till höjden af
äkta lefvande vetenskap. Med all sin förnäma skicklighet
förhåller sig Caracci till den gamle Leonardo ungefär som en
af våra dagars berömda mathematiska räknemästare till Kepler
eller Archimedes. — Enklare, frommare, gladare, sirligare var
en tredje Maria med Barnet, af Lucas van Leyden; en
fjerde, med de tre visa Konungarne tillbedjande för sina fötter,
af Holbein, tager kanske priset från dem allesamman. På
denna sista har mästaren sjelf afbildat sig, i det han på S.
Joseph satt sitt eget rätt vackra hufvud. — Förbigående med
all aktning åtskilliga berömda bilder, mest af Italienare, t. ex.
en Johannes Döpare i öcknen af Guido Reni och en
femte Madonna af Andrea del Sarto, emedan deras intryck
redan i min hågkomst förlorat den bestämda åskådlighet, som
är nödvändig för att våga ett bestämdt omdöme, ville jag
endast nämna de tvenne, som, af allt hvad jag i dag såg, genom
det poetiska i tanken lifligast fästade min betraktelse och
stannade i mitt minne. Den ena var en törnekrönt
Christus, sittande allena i djup natt, en tafla i ringa -omfång, men
målad med den sannaste inspiration af hedersgubben Durer;
den andra, också liten, var Raphaels första utkast i fàrgor
till sin ryktbara Cäcilia, hvars idé och gruppering jag
således här med största gamman lärde känna. Genom en
obegriplig tillfällighet kom jag ej i Dresden att se den derstädes på
Galleriet befintliga stora copian af Giulio Romano; nu först
vet jag, att hon hänger öfver dörren till pastell-rummet. Men
jag hoppas snart i Bologna få skåda sjelfva urbilden, och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
