Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
och samtal, ett visst naift uttryck af bryderi och forlägenhet,
som kläder honom rätt väl och förträffligt passar till det
lakoniska sätt, hvarpå han meddelar, liksom skurna i sten, sina
merändels epigrammatiskt spetsade tankar. Dessa äro ofta så
humoristiskt qvicka, att åhörarn deröfver kunde frestas att skratta
ihjäl sig, men utan att man ser infallets lustighet rubba ett
enda drag i den talandes allvarsamma, gulbleka anlete. Sådan
är personligheten af den man, som är på vägen att stifta ett
nytt Skulpturens tidehvarf, och med den nordiska malmådran
i sitt lynne omsider blifvit i sjelfva Eom Canovas
öfvermäk-tige medtäflare. Jag tror, att Tyskarnes och Engelsmännens
gemensamma omdöme derutinnan icke bedrager sig. Italienarne
vilja, i det längsta, skjuta ifrån sig den hårda nöten att
inrymma första rummet bland nyare tiders bildhuggare åt någon
annan, än Veuetianarn; till en del af nationalfåfänga, till en
del väl också af en ursprunglig olikhet i känsla och tyckets
daning. Alla medgifva de likväl, att efter Canovas död är den
skandinaviske främlingen sjelfskrifven thronföljare till detta slags
kungadöme. Fransoserne sväfva ännu, heter det, med sin mening
oafgjordt midt emellan. Enligt min åsigt (om det tillåtes en
oinvigd att yttra någon), har Canova gifvit första väckelsen till
den nya högre flygt, som bildhuggeriets anda i senare tider
börjat utveckla; ty han återförde sin konst till en i utöfningen
förglömd åskådning af Antikens eviga urbilder, och kom
derigenom nödvändigt åter på spåren af den ädla och naturliga
styl som länge under Berniniskt-fransysk flärd legat begrafven.
Denna ära, som ej kan honom beröfvas (ty Ser gell,
undangömd i Norden, lefde och dog utan inflytelse på den allmänna
europeiska konstbildningen), synes mig redan så betydlig, att
man utan obillighet kan tillåta sig anmärka det armod på
uppfinning och den behagsjuka veklighet, som hålla honom fjettrad
vid gränsen af Italiens närvarande själsodling och stänga
honom på halfva vägen till hans mål. Väl har jag ännu ej
besökt Canovas verkstad; men likväl, i Petri-Kyrkan och
annorstädes, af hans arbeten sett tillräckligt; många, för att icke vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
