Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
och landthus, bland hvilka den lilla villa Nelli, der Raphael
i en älskarinnas famn tillbragte en lycklig sommar; längre bort,
den öde Campagnans allvarsamma infattning; på motsatta
sidan, det i ungdomlig morgonglans skimrande Roma! — Jag
förflyttade mig sedan utom stadsmuren, och mötte några
sjungande landtmän, som vänligt helsade mig från sina åsnor, på
hvilka de, i maklig ridt, med full hals qvädde ritornelli*)
öfver grannflickor och grannhustrur; jag vandrade längs en del
af Tibern och hann ändtligen mitt mål, som var, att från Monte
Mario betrakta den kringliggande nejden. Uppvägen dit är
brant och mödosam nog men ymnigt belönande genom den
omsider uppnådda höjdens mångfaldigt rymligare utsigt Man
öfverskådar härifrån, och isynnerhet från en temligen förfallen
villa Mellini, som ligger på spetsen, Rom i hela dess
omfång, den vidsträckta Campagnan med dess spillrade
forntids-smycken af aquäducter och griftvårdar, de häftigt strömmande
krökningarne af Tibern, som fem gånger visar sig för ögat och
lika många gånger åter fördöljer sig; den fläck der man påstår
att Cincinnatus haft sitt åkerfält, halfcirkeln af de Sabinska och
Albanska bergen, som bilda Campagnans östliga gräns och med
de hvitglänsande städerna på sina sluttningar, mellan castanier,
ekar och oliver, bjuda ögat en lockande hvilopunkt Snart
återvänder det ånyo till den eviga verldsstaden sjelf, som utgör
centern af taflan; man tröttnar ej att se dessa kullar,
coupo-ler, torn och palatser, som på den gula Tiberns bägge stränder
forvara så många odödliga minnen af hjeltemod och snillets
förtjusning; man erinrar sig Horatii utrop, och det går ännu lika
varmt från åskådarns hjerta:
Goethe säger, i sin skrift «Philipp Hackert», att det var i villa
Madama, som Guarini’s Pastor Fido första gängen uppfördes; och
det på en af lagrar omgifven plats, hvilken jag ännu ganska väl
erinrar mig.
*) Ett slags korta, egentligen blott af tre rader bestående,
epigrammatiska folksånger, vanligtvis af antingen erotiskt eller satiriskt innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
