Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
verldsomhvälfning var ej allena ljusets, utan ock
ljusbrytnin-garnes triumf. De nya gudomligheterna klädde sig helst i den
skära slöjan af färgornas spel, och Målarkonsten fick vingar,
som lyftade henne långt öfver systern. Men af detta omvända
förhållande skulle nödvändigt följa, att om Bildhuggeriet —
i nödfall, det förstås — kan hjelpa sig skickligt nog med poesi
utan religion, nämligen med den poesi, som ligger i den yttre
fullkomligheten af Naturens organism: så är tvärtom allt
Måleri, som ej utvecklar sig ur den innerligaste
sammansmältning af bägge, ett alldeles intet, en väsenlöst gycklande brokig
ögonkittling. Det måste så behandlas, att det på fullt allvar
ar, hvad Sculpturen fordom var: en konst för religionen och
for stora minnen. I annat fall blir dess rot afskuren, dess kärna
urhålkad, och man får hastigt se Raphaels yrke sjunka ned till
sin första ringhet, till ett blott och bart dekorations-handtverk,
ja detta till och med utan den heder, att såsom sådant kunna
mäta sig i konstvärde med en till samma förnedring sjunken
sculptur. Ty Bildhuggeriet, stödjande sig på vissa organiska
urbilders nästan mathematiska oförvansklighet, bibehåller under
sitt forfall i det längsta qvar ett sken, en majestätlig skymt af
den ädla, den gudomliga enfald, som yttrar sig i de eviga
grunddragen af Naturens lagbundenhet. — Bibeln, den äldsta
kyrkans Legender, Folksagor och episkt-historiska urkunder, —
nämligen sådana, hvarest häfdernas själ och folkslagens lynnen
osminkade framträda i deras innersta sanning, — bilda den
krets af ämnen, inom hvilken den äkta Målarns uppfinning och
pensel har att välja sina föremål. Framförallt måste han med
philosophisk skarpsinnighet och poetisk blick — är han af rätta
slaget, så förenar han bägge i sin instinkt — förmå intränga
till det väsentliga, det charakteristiska, det egendomliga i
tingen. Denna förmåga kan upphöja ett portrait — liksom ju
förhållandet är med de gamla italienska och tyska mästarnes
portraiter — till värdigheten af en evig symbol, äfven när det
symboliska förvirradt nog uttrycker sig i personens timliga
skepnad. Ja, sjelfva landskapstaflan, som blygsamt ingenting annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
