- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Förra bandet /
299

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

299

ändela magra och gängliga, i stora skygghattar, mest af halm,
violetta spenser, korta hvita kjortlar och svarta strumpor, löpa
genom gatorna med ännu större snabbhet, ofta tre eller fyra
tillsammans arm i arm, med steg i fullkomligt krigisk
marschtakt. Man läser i dessa resandes ansigten (ehuru visserligen ej
endast i deras), att de se Rom på dagsverke och invärtes
fröjda sig åt den tid, då besväret är förbi och de med godt
samvete kunna försäkra sig och andra, att ingen grushög i
hela romarstaden blifvit otrampad af deras fötter. En sådan
person är i stånd att vända sig från en Raphael med utrop af
very pretty, till en Carracci, som han finner till punkt och
pricka lika pretty, såframt han ej för dagen är i
Goddams-lynnet. Den grönaktige Baroccio, hvars figurer se ut som vore
de redan stadda i första graden af förruttnelse, är hos de flesta
särdeles väl anskrifven. Italienarne, med all sin naiva
bekym-merlöshet om andra folkslags grundsatser, åthäfvor och seder,
beskåda dock ännu dessa gäster med någon förundran; och
emedan de höra dem oaflåtligt ropa på beafstek och potäter,
hafva de gifvit dem deras gunstlingsrätters namn, så att
bi-stecco nu är liktydigt med en engelsman, och patatta med
ett engelskt fruntimmer. Hvad de sista beträffar, så märker
man här ingenting af den hos Albions döttrar vidtbeprisade
blonda skönheten. De vackra sitta troligtvis i ro på sin stolta
ö, och låta de andra tåga omkring verlden. I alla fall skulle
de här öfverglänsas af Roms madonne-lika flickor och
junoni-ska fruar, bland hvilka ögat ofta möter gestalter, som visa
kanske det högsta kroppsliga mått af qvinlig fägring. Sjelfva
Fransyskorna, med all sin sprittande behaglighet. förhålla sig
till dessa Cynthior, Corinnor och Cornelior, i skönhetens
krigsmakt och taktik, endast som lätta skärgårdsbåtar till fullrustade
linieskcpp. Liknelsen är besynnerlig och ej särdeles poetisk,
men jag hittar i hast ej en bättre. Likväl går Thorvaldsen
nog lån^t i kärlek till sitt nya fädernesland, när han påstår
ingen käring i Rom vara så stygg, att ej en viss lemning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-1/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free