Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
ideal och plastisk symmetri ännu blickar fram genom hennes
vanskapnad.
Utan att just resa såsom Engelsmän — jag har i det
föregående naturligtvis blott skildrat det intryck som massan
ger — borde dock äfven våra kära landsmän se sig något
mera om i den sydliga verlden. Det är en verklig skam för
Sveriges ungdom, att den nu för tiden så sparsamt söker
bildning genom resor. Eller gifs det väl för den vettgirige i
allmänhet något beqvämare utrymme att pröfva och mångdubbla
sina insigter? för konstnärn, för skalden ett mera praktiskt
medel att rikta fantasien, skärpa omdömet och breda ut andens
vingar? Hvad resa icke deremot Danskarne, som troligen ej
äro rikare än vi! Deras yngre lärda och snillen svärma nu
år från år omkring i det sydliga Europa; och dervid bör
anmärkas, att nästan alla njuta understöd dels från deras
regering, dels från någon storsinnad, för vetenskap och konst
nitälskande magnat, — ja mestadels på engång från båda hållen.
Så förstår denna lilla stat att vårda och begagna de krafter,
som ej bero af den politiska lyckan, och skaffa sig en aktning,
som aldrig förvägras de samhällen, der det skönaste i menni
skonaturen erkännes såsom en väsendtlig beståndsdel i statens
eget inre lif. Helsa i Stockholm våra målande och
bildhuggande vänner, och säg dem, huru ofta de här sväfva för mina
tankar, och huru ofta jag önskar dem hit till de tusenfaldigt
skiftande taflor, som skönhet och konst, ehvart man vänder sig,
öfverallt rulla opp för åskådarens öga! Visserligen förvirras
man, till en början, och liksom förtrycks i sin andliga frihet,
af denna mängd olikartade föremål, bland hvilka hvart och ett
äger sin lockande märkvärdighet; man sjunker i en nästan
mjältsjukt passif hängifvenhet åt de omgifvande tingen; ja,
sjelfva kroppens helsa blir angripen genom det oafbrutna
öf-verströmmandet af retelser till de högsta själskrafternas
sysselsättning. Ett sådant tillstånd räckte hos Thorvaldsen i flera år
efter hans hitkomst Under denna tid syntes han fullkomligt
overksam, tills ändtligen hans inre hunnit utbilda en jemnvigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
