Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
817
oss allt närmare och närmare. Ofta hade jag frän Bayerns
hufvudstad betraktat deras ömsom dunkla, ömsom skinande
hjessor, nästan med samma känsla, som då jag i barnaåren bortom
hvarje bergig syngräns föreställde mig ett underbart
lycksalighets-land. De voro ju skyltvakterne för Italien! — Den
sydliga delen af Bayern är vildt romantisk, och erinrade mig
lifligt om vissa svenska skogstrakter, t. ex. Kinds och Wermlands.
Ändtligen begynte vi tåga uppföre bergsryggen, på en
landsväg som tycktes vara gjord af jättar, anlagd för flera hundrade
år sedan af en bland Tyrols fordna förstår, bruten genom
fjällar, murad öfver branter och afgrunder. Sedan vi några
timmar utan afbrott släpats uppåt, omgåfvos vi plötsligt ofvanpå
bergshöjderne af hvirflande snöskyar, och luften, redan förut
kall, men klar, förvandlade sig i ett grufligt oväder. Det
mildrades väl åter småningom; dock frösö vi så mycket under det
vi ryckte in i sjelfva det egentliga Tyrol, att vi oaktadt alla
pittoreska fjällar och dalar hjertligt längtade efter värdshuset i
Innsbruck. I Tyrol återfann jag fullkomligt den svenska
vintern, och blef den ej qvitt förr, än Tyskan upphörde vara
invånarnes tungomål. Sent på qvällen, sedan vi länge färdats i
hundrade bugter utmed dånet af den häftigt brusande Inn,
upphunno vi omsider till vår tröst detta Innsbruck, som
jemväl i Sveriges historia bekommit en plats, genom Drottning
Christinas vidtberyktade dårskap. Yi mottogos vid «den gyllne
Örnen» af en språksam värdshusvärd, som på italienskt vis
oupphörligt titulerade oss med «Ers Excellens», och ej ringa
skröt af att Andreas Höfer varit en man af hans egen
profession, ja, om vi ville sätta tro till hans ord, en af hans
all-rasåtaste vänner. Yi lemnade detta derhän, och gladde oss att
i vårt sofrum träffa den hederlige Höfer sjelf, ehuru blott in
effigie. Detta rum var nemligen så illustreradt, att icke blott
Joseph H, Christian VI och Maréchal Lefevre, utan ock denne
hjeltemodige landtman, som var en bättre karl än de alla, hade
der njutit härberge. Hvilket allt var med prydliga inskrifter
på väggarne bevittnadt; liksom i en annan kammare (der ty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
