- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
327

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

327

dervid blef liksom döfstum, och all dess handel och vandel höll
pä att afstanna.

Men de unga Sångarinnorna skänkte oss ej blott genom
sina visor en poetisk njutning; äfven deras egen lefnadshistoria
är högst poetisk. Värdfolket berättade den. De äro
egentligen tre till antalet: fader- och moderlösa, i en ålder mellan
femton och tjugu år, lefva de i en liten hydda utanför Inns
brück, och försörja sig nästan blott genom sin sång; de gå
hvar dag in till staden, eller ock bli de efterskickade, att sjunga
för mnsik-älskare och resande sina enkla qväden. Två äro
systrar, och den tredje, arm och utan föräldrar liksom de, hafva
de upptagit i sitt sångförbund. Denna, som är den vackraste,
sågo vi först om morgonen derpå, då vi beställt dem till oss
att ännu engång upprepa sina sångstycken. Då sjöngo de ock
en ballad, som handlade om Sandwirth Höfer och hans
bedrifter; de stodo framför hans bild, och hans fryntliga ansigte
tycktes med nöje lyssna till sitt namn, som sä tacksamt
klingade på lapparne af landsens döttrar. Naturen har begåfvat
alla tre med ypperliga röster; de ha inöfvat sig med
hvarandra på egen hand att sjunga i olika stämmor, och de utföra
det hela med en styrka, en värma, en harmonisk noggrannhet,
ett musikaliskt förstånd, som ej nog kunna berömmas. Täckt
och renligt klädda, äro de lika fria från alla tiggar-manerer,
som från alla de tecken, på hvilka man igenkänner en förlorad
eller åtminstone förminskad ärbarhet. De komma in blott till
den, som befaller det; göra vid dörren en blygsam, men ledig
nig ning, stiga sedan hastigt framåt och ställa sig midt på
golfvet i en trekant, se blott på hvarandra, och begynna i
ögonblicket sin sång. Äfven då, när denna tolkade den friska,
obeslöjade sinnlighet, som i dylika folkvisor ej sällan med den
djerfvaste upprigtighet förråder sin andel i Kärlekens
mysterier, syntes de förhålla sig dervid nästan lika medvetslöst, Bom
rosen, när hon står midt i solskenet såsom en offentlig
sinnebild af Naturens mest brinnande vällust. Blott ett par
gånger, när vi, som ej till alla delar förstodo Tyroler-dialekten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free