Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
frågade dem om betydelsen af ett par dunkla uttryck, blefvo
de en smula forlägna; men detta hindrade dem ej, att med den
oskyldigaste uppsyn i verlden meddela oss den högtyska
öfversättningen. Sedan de sjungit så mycket de orka, slå de
ändtligen upp sina ögon mot den resande åhörarn, och fräga med
en barnsligt vänlig min, beledsagad jif en ny sirlig nigning,
om de varit till nöjes? och försäkra, att de nu ej förmå sjunga
längre; man vore ju en barbar, om man sparsamt betalte dem
deras näktergals-möda! Derefter tacka de med ännu en
nigning, djupare än de förra, för hvad de fått, och försvinna med
ilande steg ur ens åsyn. Man sade oss, att de (i förhållande
till sina behof) rikligt uppehålla sig genom sin konst och
tvifvelsutan snart nog skulle finna hederliga friare. — Kan något
behagligare ämne uppfinnas för en Romans? —
Så satte vi oss ändtligen d. 25 åter i vagnen: hela dagen
åktes, och hela den följande natten; det förekom oss, som hade
vi nu tagit ett högtidligt afsked ej blott från Tyskland, utan
från Norden i allmänhet — och jag kände i mitt innersta en
ordentlig hemsjuka. Det är en förträfflig inrättning, att man
har Tyrol på gränsen af Italien; man erhåller hela intrycket af
den germano-gothiska naturen, i samma ögonblick då man
öfvergår till dess motsats, på engång fullkomligt sammanfattadt
och djupt. Skall det ej mot alla Hesperiens retelser hålla ut
sitt riddarprof? —
Åter bär landsvägen uppåt, slingrande sig fram genom
tusenfaldiga bugter och branter. — Inn-dalen ligger vidt nedanom
oss och försvinner i den snö, med hvilken den sista natten
varit frikostig. — Den trotsiga naturen utvecklar allt djerfvare
och skarpare former, ehuru landet, långt mera bebodt än våra
svenska skogsbygder, jemväl i sina ödsligaste taflor bibehåller
en viss gästfri vänlighet. Kylan tilltog i mån af trakternas
högländtare läge, men utan att nedstämma eller förslöa oss.
Posthusen *) blefvo ständigt mera romantiska, och forellerna
*) Att med posthus här mensa gästgifvargärdar, är troligtvis f5r
de flesta af mina läsare onödigt att anmärka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
