Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
stannade qvar, förblef ock denna folkmassa qvarstående i sam
ma beskådning. Byggnadssättet var nu i det mesta italienskt.
Manfolk af pöbeln, som bära och drapera sina trasiga
öfver-plagg i likhet med den fordna romerska Togan, äro för
nord-länningar en öfverraskande anblick.
De bergdälder, genom hvilka den bredare och
majestätli-gare Adige håller den resande sällskap i stället for den
larmande Eisach, täfla med det norra Tyrol i djerf skönhet, men
med en glädtigare stil och färgton. Vi ankommo sent på
aftonen till vårt hviloställe, i en eländig stadshåla, kallad
Sa-lurn; man finner der det värdshus, som på denna väg är det
sista tyska. Det befanns just inte särdeles trefligt; likväl
sökte värdinnan, en gammal enka med tilltagsen uppsyn, att
efter all sin förmåga tillfredsställa våra fordringar. Fastän på
denna yttersta tyska post-station ännu tyska språket kan
förstås, talas det dock (liksom på de närmast föregående) af sjelfva
de tyska innevånarne högst corrumperadt, och i Salurn hörde
vi rundtomkring oss nästan bara italienska samtal. På ett
besynnerligt sätt blef jag här, vid gränsen mellan Tyskland och
Italien, erinrad om mitt aflägsna fädernesland. I vårt sofrum
hängde nemligen ett kopparstick, som föreställde Ankarström,
stående på schavotten i halsjern och schubbskinns-pels; en
fransysk underskrift, som var stiliserad ungefär likt en a vis au
lecteur, beskref, helt pathetiskt hans illgerning.
D. 30 Mr».
Ännu fortfar det att regna och vara kyligt. Men jag är
ändå temligen lättlynt: Koch har föreläst ur Abraham de S.
Clara, en fröken Elise ** från Wien har sjungit för mig vid
guitarr de aldrasötaste österrikiska folkvisor, och på Caffe
Te-desco har jag haft ett lärorikt samtal med den underlige, men
förträfflige Rückert. Bakom mig i rummet fladdrar en
eldbrasa af pinjer, oliver och torra vinrankor, med mycken
vällukt, men ringa värme-spridning; omkring henne går B * *
omtänksamt, digna super foco large reponens«, och ifrigt
Altertum. Il Jfd. 1. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
