Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
liga värdshuset Albergo dell’ Europa. Här mottogos vi af
en utmärkt artig cameriere — så kallas i de (bättre)
italienska värdshusen den person, som i Tyskland heter der
Kellner, en man som är värdens vice-konung öfver garzonerne
(de andra medtjenarne): och vi märkte genast, att han, vid
ingången till sitt fädernesland, ville liksom representatift for sitt
stånd beneventera nordiska främlingar, eller göra les
hon-neurs å samtlige värdars, camerierers och garzoners vägnar.
Också uppfyllde han dråpligt sin plats; han var ung, välväxt,
kavaljerisk, talade sitt modersmål med correct och välljudande
munlag (så öfversätter Stjernhjelm ordet dialekt), skaffade oss
en god måltid och en flink servo di piazza (hyrlakej), samt
lemnade oss vid afresan adresser till de yppersta värdshusen i
alla de större städer, som lågo framför oss på vägen till Rom.
Vår servo förde oss till den kyrka, der Tridentinska Concilium
hållit sina sammankomster; hela den högvördiga
Bådsförsamlin-gen är der föreställd, i full session, på en stor tafla till
vänster i choret Målningen har för öfrigt blott historiskt värde;
alla de skildrade personerna sägas vara noggranna portraiter.
Klockaren, en liten gubbe, för hvilken bekantskapen med dessa
andeliga fäder utgjorde en förmodligen tusen gånger upprepad
ungdomslexa, pekade med smala ändan af en ofantlig stör på
hvarje ansigte och nämnde dervid prelatens namn; under allt
detta vände han beständigt ögonen åt oss och nacken åt
taflan, men förfelade dock aldrig nästippen af den hedersman han
ville beteckna. — Staden är, liksom de flesta italienska städer,
urgammal; väl byggd, och rundt omkring innefattad af en
romantisk Alp-natur. Längs efter de högländtaste
bergsluttningarna lågo glesa slöjor af snö, som likväl tycktes, likt hela
nejden, simma i det ljufvaste solsken.
Klockan 5 på eftermiddagen kommo vi till Roveredo:
en liten, men genom sin täckhet förtjusande stad, som ligger
öppen, utan ringmur, utan portar och pass-efterfrågare, mellan
vingårdar och åkerfält Dessas ägare, som (i detta klimat!)
för sädesgrödans trefnad behöfva så mycken skugga som möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
