Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
ligt, hafva plauterat dem med mullbärs- och fikonträd, i
regelbundet afmätta rader. Folkets välmåga tycktes motsvara läget
och dc nätta husen. Staden gör således ingen vanära åt sin
storgata, som bär det stolta namnet "il Corso nuovo.» Vi
hade ämnat qvarlemna vår vagn i Verona, och der accordera
med någon Ve 11 ur in om resans fortsättande: dels i afseende
på den dermed förenade oekonomiska besparingen, dels ock på
vägarnes osäkerhet, om hvilken man i Tyskland, liksom
öfverhufvud i det norra Europa, berättar och tror allahanda
skrock-sagor. Man säger nemligen der, att röfvare och banditer anse
sådana resande, som färdas med Vetturiner, for icke rika nog
att löna mödan och kanske faran af en plundring. Andra åter
påstå, att Vetturinerne, som genom hela Italien sinsemellan
utgöra ett slags Formans- eller Hyrkusk-Orden, stå i
hemliga förbindelser med röfvar-höfdingarne och betala dem en
viss afgift för tillåtelsen att färdas oantastade fram med sina
resande. På dessa sägner, och särdeles på den sista, beror
denna ordens kredit, hos utlänningar, till en hufvudsaklig del.
Förhållandet lär ock verkligen vara sådant i de trakter, der
lifvet och pungen omgifvas af icke blott diktade faror. Men i
Roveredo gaf oss en tysk köpnian, till hvilken vi voro
recom-menderade från München, det råd att resa liksom hittills, med
egen vagn och extrapost-hästar, åtminstone till Florenz: i norra
Italien, sade lian, vore numera öfverallt vägarne trygga; och
med hänsigt till vår önskan att inträffa i Rom fore
begynnelsen af den lysande Påsk-veckan, besparade vi mera i tid, än
vi förlorade i penningar. Vi åtlydde rådet, och det ej allena
till Florenz, utan ända hit till Rom; hvarest vi nu finna, att
vi deruti buro oss rätt förståndigt åt. Endast for en lustfart
till Garda-Sjön, åt hvilken vi bestämde nästföljande dagen,
togo vi en munter Signor Vetturino i besittning.
Tidigt om morgonen, den 28 Februari, stack han sitt
svarta krushufvud in genom dörren och anmälte att allt var i
beredskap. En gammalmodig, men snygg oeh beqväm
halftäc-kare, forespänd med eldiga hästar, förde oss under en blid och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
