Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
blå himmel genom ett landskap; vid hvars åskåduing jag lifligt
föreställde mig en bild af det fordna Palestina. Trakten
omvexlar, med djerfva, besynnerligt formade berg och angenäma
dalar; i dessa, längsefter sluttiiingarae af bergen, smil flockar
af stenhus, mellan vinplanteringar i terrasser och fristående
grågröna oliveträd; öfver vingårdsmurarne sågos redan, här och
der, cypresser långsamt hvifta med sina dunkla obelisk-toppnr.
Invånarne i hela Italienska Tyrol nära sig hufvudsakligen af
oljo- och vinskörtlar. Man säger att den lägre folkklassen skall
här, oaktadt all naturens rikedom, vara fattigare än i det
Tyska Tyrol, der den består af bönder i svensk mening, hvilka
till och med utgöra ett eget stånd på österrikiska
proviucial-landtdagarne. Brunare och till en del blekare ansigten, än
dem vi hittills sett, omgåfvo oss öfverallt. Plöjande arbetare
syntes nyttja forn-romerska «ju g a» på sina oxar, och med detta
slags ok, som vi sedan förmärkt nästan allestädes, är
förknippadt ett eget antikt sätt att köra kreaturen och föra plogen.
Äfven denna äger qvar sin enklaste, uråldriga skepnad. Det
italienska landtfolket bor (vanligtvis) blott i byar, alla af sten
och med stenlagda gator; trähus varsnar man aldrig.
Samlingen kräfver det tillägg, att gatorna oftast äro lika trånga,
smutsiga och knöliga, som sjelfva husen. Genom byarne Mori
och Nago gick vägen till Adige, som passerades på fiirja. En
liten vänligt lockande insjö, som — i fall jag hörde rigtigt —
kallades Lågo de’ Loppi, gaf under ofta återkommande
möten, med sitt kristallklara vatten, som genom solens och
bergens skiftande inverkan bröt sig oupphörligt i nya bilder och
nya färgor, en forsmak af Garda-sjön. Nejden blef här enslig;
småningom ända till dysterhet. Midt i den lilla sjön, på det
ställe der den var bredast, låg en sockertopps-lik holme med
en grafvård, som skickade tvärs öfver vattenspegeln en allvarlig
blick. Ändtligen, sedan vi lagt en mängd klippor och backar
till rygga, sänkte sig vägen hastigt nedåt orten och värdshuset
alla Eiva (hvars namn berättar dess läge); och hvilken tafla
var den, som nu framför och rundtom oss utvecklade sig! Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
