Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
handen ett slags gissel, eu staf eller klubba med en kedja, vid
hvars ända ett taggigt klot är fästadt Emellan Solands fötter
sitter ett litet fyrfotadt odjur med ett drakhufvud; inskriften
på hans svärd bevittnar hvem han är: den andre kämpens
vapen har ingen sådan, men traditionen, alltifrån de äldsta
tiderna, säger att han är Rolands vän Olivier. — Så blir man
i dessa syd-europeiska länder, nästan vid hvart steg, ömsom
tillbakaflyttad i den äldsta Romarverldens, ömsom i den äldsta
Romantikens tidehvarf!
Då jag här nu kommit att tala om hjeltar, torde det ej
vara ur viset, och skall visst göra mina svenska vänner nöje, att
nämna, huru mänga loford jag hört i Verona om vår nuvarande
konung [Carl Johan], Man berättade, att han en tid, såsom
be-falhafvande General, vistats i denna stad, och att ej blott den
stränga tukt, i hvilken han höll sina soldater, utan i allmänhet
hans ridderliga och älskvärda egenskaper tillvunnit honom hos
Italienarne det minne, att han är den ende fransyske
fältherre, hvilken de icke hatat. Utom honom, undantog man
ock den olycklige konung Joachim, som säges efterlemnat i
Italien många tillgifna, och vara i sitt fordna rike af allt
upplyst folk mycket saknad. De öfriga fransyska härförarne, som
i detta land under Napoleon fort befäl, skildrade man alla
såsom rofgiriga, grymma, likgiltiga för menniskor och menniskors
lidanden.
Ifrån de mer och mindre skumma kyrkornas gömmor
företogo vi oss nu, i det blidaste solsken och den angenämaste
sinnesstämning, en lång vandring, efter mycken föregången
ordvexling med vår cicerone, som ville rentaf derifrån afråda
oss; han bedyrade helt naift att denna ändlösa promenad till
en gammal stenhäll vore «una grandissima sciocchezza.»
Vi gingo nemligen, genom en mängd aflägsna gator och
gränder, till ett utanför staden liggande upphäfdt och ruineradt
kloster, Monasterio di S. Francesco, på hvars fordna, nu
till en trägård förvandlade kyrkogård — Romeo och Julia
ligga begrafna. Hvilket älskande eller längtande, eller sak-
Atttrbøm. Il Afd. I. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
