Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
jordiskt lycksalig moder, utan thronande i himmelriket såsom
dess drottning, omgifven af dess musicerande englar; inunder
stå, i kraftiga, ståtliga gestalter, lyssnande, skådande, S.
Michael, S. Petrus och S. Augustinus, liksom de trenne grundpelare,
på hvilka kyrkan och dess förhoppningar hvila; det hela är
hållet i en glad, ljus, vederqvickande färgton; i sanning, ett
stort mästarverk!
Vi slöto med ett aftonbesök på Universitetets
Observatorium, der vi mindre intresserades af de ypperliga astronomiska
instrumenterna (som visades oss af en gammal enögd astronom,
hvilken liknade salig Regnér), än af den herrliga utsigten öfver
det stora Bologna och de stolta Apenninerna, dem vi nästa
morgon skulle börja genomtåga, och dem vi nu sågo förgyllda
af den nedgående solen, — denna 6 Mars, denna dag då
jag såg Raphaels Cäcilia, och då jag i åskådningen af denna
bild njöt ett af de i min lefnad sällan förekommande
momcn-ter, då jag tycker det löna mödan — ack ja, den tunga
mödan — att vara till.
Klockan 9 om morgonen, den 7 Mars, lemnade vi
Bologna. Apenninerna, af hvilka den första kedjan redan
syntes dagen förut till Bologna, begynna straxt i grannskapet af
staden. På andra hästombytet spändes oxar framför hästarne,
och dessa oxar ombyttes fyra gånger under hvar station,
emedan vi nu åkte oupphörligt uppföre. Här sågo vi det första
mandelträd i blomstring, med sina dägliga hvita, ljusrödaktiga
blommor. En gruflig blåst började mottaga oss; naturen
förlorade allt mer och mer sitt vänliga utseende; landtgårdarne
försvinna småningom, de vackra nemligen; ty jemväl högt uppe
i de kala och vilda bergstrakterna saknas ej alldeles spåren af
menniskors grannskap och mensklig industri. Apenninerna, som
längre ned i sydliga Italien berättas vara romantiskt pittoreska,
förekommo mig här från den nordliga sidan obehagliga, ja fula.
Så, som de synas till landsvägen, är visst att de icke kunna
jemföras hvarken med de Svenska eller de Tyrolska bergen De
äro trista, nakna, nästan utan skog, och mera ledsamma än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
