Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
folk och den dermed förknippade åsigten af lif, sedlighet, rätt
o. s. v. en vidlyftig artikel, som jag icke med ett ord vidrört.
I anledning häraf faller mig in en händelse, som drabbade
mig sjelf ett par dagar efter min ankomst till Rom, och
handgripligt öfvertygade mig, huru nyttigt det i dessa länder är
att bikt fäder existera. En af de många tusende genom nöd
och bristande uppfostran blifna skälmar, hvarpå Italien
öfver-flödar, kom en morgon till Hjort och mig, under det vi ännu
bodde qvar på värdshuset Gran Vasciello, och erbjöd sig
att träda i vår tjenst, antingen såsom betjent, eller hyrlakej,
eller barberare. Men alldenstund vi redan voro försedda med
alla tre, fick han afslag. Emellertid gick jag (Hjort låg ännu)
af och an i rummet, utan att gifva särdeles akt på honom; så
mycket mindre, som han var ganska anständigt klädd och i
sitt ansigte, ännu ungt, ingenting gement röjde. Ändtligen
gick han sin väg — men f—n hade frestat honom, och min
Stjernhjelmska ring saknades en stund efteråt, när jag
ville kläda mig för att gå ut. Hela huset sattes i rörelse, allt
genomsöktes; men ringen fanns ej, och då ingen annan denna
morgonen varit i vårt rum (utom en ung tvätterska med en
intagande och oskyldig physionomi), än denne chevalier
d’in-dustrie, så antogo vi genast honom för tjufven*). Men huru
få rätt på honom? Ingen af husfolket hade sett honom smyga
sig in, och ingen kände honom på min beskrifning. Jag var
hela dagen och den påföljande natten högst orolig; icke s&
mycket för ringens egen skull, som derföre att den var en
skänk af mina landsmän vid min afresa, och jag ansåg denna
ring såsom en synlig pant af min Fortuna på framgång i min
resa och lycklig återkomst till mitt fädernesland. Emellertid
skref jag på italienska, så godt jag förmådde, en Ävviso om
händelsen till Polisen, skickade Politi-soldater omkring o. s. v.,
men med ringa hopp att tjufven skulle någonsin kunna finnas.
*) Han hade ock ett ögonblick stått nära intill ett bord, på hvilket jag
vanligtvis, när jag om qvällarne klädde utaf mig, plägade lägga
ringen bredvid spegeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
