Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
got hafva sansat sig vidare fortskyndar, — och till höger den
rymliga ingången af en ofantlig, tvåhundra fot hög och
dånande grotta, i hvilken genom en öppning i hvalfvet en annan
större arm, mera bruten och således än våldsammare, nedrusar
för att under hällen försvinnande sammanträffa med sitt
larmande sällskap. Näppeligen skulle det lyckas någon, ehuru
nästan hvar och en resande mer eller mindre försöker det, att
med ord måla detta skådespel af det hemlighetsfulla
vatten-elementets strid: huru vid braket och skallet i den dunkla
hvälfningen, hvilande på höga, sönderslitna fjällväggar, svagt hunna
af den öfra verldens ljus, den snöhvita, ur ett med töcken
omgjutet genombrott störtande böljan i svall på svall synes
med-bringa ett slags bländande härmning af dagens ljus, som snart
sagdt tyckes gå ut på att öfverträffa det; huru man hör och ser
strömmen dåna öfver, på sidan och inunder sig; huru i de våta
klipp-springorna, ifrån det veka venushåret och den perlande
mossan, alla strandväxterna ända upp till den högsta dunkelgröna
infattningen, der här och der en pinje, en enslig cypress böjer
sig bäfvande öfver de silfrande fallen, i oupphörlig skälfning
öfver tordönsdjupet glittra mot solen i det perlstoft det
skänker dem, under det man står i klippor liksom inmurad, fram
för sig ser aftonrodnadens rödaktiga belysning i vattnet och
bakom sig en ängd af stilla gröna kullar, liksom en utgång
till hvila från tummelplatsen af böljor och tankar. Hade Anios
riktning genom Tivoli-dalen i Roms äldsta tider varit densam
ma som nu, så vore det omöjligt att begripa, hur Manlius
Vopiscus, en Consul i Trajani dagar, kunnat nästan omedel
bart invid detta fall och dån bygga sig en villa, hvars palats
hvälfde sig tvärs öfver floden med lundar på ömse sidor,
enligt Statii vittnesbörd, hvilken i första boken af sina Sil v®
besjunger den.
Ar man ännu ej tillräckligt trött och bedöfvad af så
mycket präktigt oväsende, så går man ett stycke längre utföre
en trång klippstig till en ny dylik vatten-Erebus, kallad
Sirenernas grotta, som är mera inspärrad och derigenom i mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
