Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
genom tillkomsten af mänga nya små vattenfall, än mera
leende än förr.
Hvilken färg af lif och natur bekommer icke här Horatii
poesi, som man hos oss i de senare åren så bittert klandrat
för kyla, härmning, stelhet och tillgjordhet! Ett öde, som
tvifvelsutan måste drabba honom oundvikligt, då det förut
herrskande Fransyska konstdomeriet upphöjt honom till hvad han
for ingen del är, nemligen till ett slags gudomlig och ofelbar
lyrisk urbild. Förtroligt nära träder oss den tidens
sällskaps-lif, när vi påminna oss, att nästan alla de gynnare och * vänner,
till hvilka hans flesta sånger äro riktade, vistades, så ofta de
njöto landsbygdens hvila, här omkring denna dal och voro
hans närmare eller fjermare nabor. Så bodde i dessa retande
omgifningar, utom Tibullus och Varus, som voro hans
närmaste grannar, och Mäcenas, hvars höga slott han dagligen
kunde se tvärs öfver dälden från sin dörr, Plancus,
Piso-nerne, Sallustius, Licinius, Delius, med flera, för hvilka
han rätt täckt och flitigt predikade sin lifsphilosophi, ehuru,
som det tycks, i allmänhet temligen förgäfves. Endast om
Tibullus, efter hvars Villa tyvärr inga spår äro att skönja,
kan förmodas, i följd af den ton som utmärker hans egen
sång, att han lyssnat med allvar till Horatii vishet; deremot
slog Varus, som drog mot Germanerne och föll for Arminius,
till sin stora skada i vädret hans förståndiga råd, att hellre
sitta stilla vid Tibur och plantera vin.
«Nullam, Vare, prius vite sacrå severis arborem
Circa mite solum Tiburis et moenia Catili» etc.
Jag mins, att jag såsom ung student, under det jag
beredde mig till den så kallade Nations-Examen, fann versslaget
af denna ode särdeles besynnerligt; hvad hade jag väl sagt,
om man då förkunnat mig, att jag elfva år senare skulle få
deklamera dessa rader på ruinerne af Vari palats, i en nejd,
der vinrankan icke tryter, fastän ej planterad af honom! De
visa sig, så snart man kommit förbi en liten kyrka, hvars
namn S. Quintiliolo påminner om den fordna villa Quin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
