- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
463

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvem är väl Ur protestant? Mot hvad ml han här protestera?

AU det Sköna är fromt? eller det Heliga skönt?
Väl det gifs ett förgängligt katholskt, men ett evigt katholiskt:

Niilens gemensamma ljus, syndarns gemensamma hopp.
Hvem kan här, der af Kärlekens hand hvart väsende känner

Lifvets nektariska dryck rågas i varelsens kalk,
Finna fördömlig den tro, att ej jorden allenast, att äfven

Himlen är, på engång, glädjens och minnenas land?
Att osynliga Kyrkans band, ej slitet af döden,

Gör en verld af de två, hvilka dess lemmar bebo?
Att de förklarade andar, som gått till det eviga hemmet,

An om sin lemnade slägt vårda sig ömt, som förut?
Att de, med ökade krafter, ej nu förvägra det bistånd,

Hvilket, med ringare, förr aldrig de nekade ge?
Att Allfader med nöje dem hör i bedjande hugkomst

Än bevara, som förr, svagare likars behof?
Att den Qvinna, som korades ut att föda Messias,

Dristar ännu till sin Son rigta en moderlig bön? —
Skulle väl sällheten» rymd mer trångt begränsa, än stridens?

Skulle det hjerta, som här redan var himmelens bild.
Ej utvidga sig der till gudomlig godhet, och famna

Menskornas ätt, till hvars tjenst sjelfve Seraphen ju tänds?
Eller skulle vårt ve, om Helgon förnimma dess suckan,

Störa det saliga Ingn, hvilket dem nu är beskärdt?
Se de di icke, med tusendefaldt ljusrikare synvidd.
Hvad ju dock, till en del, redan vi sjelfva förstå:
Att vårt lif är en skola för barn; att vår bittraste klagan
Är, som vårt gladaste skämt, endast en barn-fantasi P —
Ave! välan, si ropar ock jäg till Dig, o Maria;
Äfven för mig, helt visst, Kärlekens Moder du är!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free