Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Åter mig tag i ditt sköt, du kloster, som unnat mig husrum! .
Vänliga lampat lit der åter dig täadas igenl
Sel än purprad är vestern, och dock (rån östern alltredan
Nalkas ett rödhvitt sken öfver Albanernes berg.
Den sköna Nunnan.
(Albano, Aug.)
Den svarta slöjan hviftade» tillbaka,
Af en orange-flägt från Dorias park:
St såg jag Dig, Försonarns helga maka,
Af Ljuset« majestät så hög och stark.
Så ljungar fram på Alpens snö Aurora,
Med drottninjrs-uppsyn och med nattens hår;
I hennes blick vill Jägarn sig förlora,
Men stolt och kall hon nedåt dalen går.
Stum, Du ett ögonkast gaf nordlands-sonen.
Så Himlen ock sin anblick stum oss ger;
Och dock han äger solen, äger månen,
Och ser på oss med tusen stjernor ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
