Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
På bergshöjden vid Olebano.
(I de sydliga Apenninerna, 24 Aug.)
1.
Så är dia spets dl hunnen, du stolts bergl
Till tröst för vandrarns domnade fot och mod,
Fi tröskeln af ett luftigt landthus
Bjuder till hvila oss Vignerolan *).
Så skön, s& talsam, skarlakans-klädd, försedd
Med vin i Herculs-värdiga läglar, ej
Af Nordbon ratas hvilan; höfligt
Stiger han in, och försöker flaskan.
Men, medan kring randbordet derinnanför
Af vandrarns följsmän klingas med glas mot glas,
Han än en stund vill ensam språka
Med den hngsvalande qvällens makter.
Från klostret, fjerran, nu till Maria flyr
Tid solens afsked bedjande klockans klang;
Jal bön är lifvets högsta handling,
Bön var dess ställning i moderqveden.
På hjessans krans af Herniker-bergens ring
Violens blå i gnidet och purpurn smälts;
Den hvita stadsbyn, från sin sluttning,
Blickar upp till oss och tackar solen,
•j Iniuli| fi piaaar, na Ki. »Uta «Ilar iilu fiaflrfar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
