Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
Den granna «löjan sjanker mot synets gräns,
Cicaden tystnar, klipporna hölja sig,
I dalen jollrar bäcken, slamra
Pöppeln och almen i rankans armar.
Hor lingt till Norden nu I och hur nära dock
För minnets öga, liksom för stjernans, är
Den lilla kojan, der de första
Somrar förlektes af pilgrimsfärden.
Så djupt iuom Hesperien« sköte gömd,
Inom mitt eget gömmer jag Srerige blott,
Och jemväl här står Eken, härold
Från dess evärdliga modertrohet.
Den sagofröjd, som ler ur dess sjöars glas.
Den ömma klagan, som mig dess björkar lärt,
Mig följa bland granat och myrten,
Hviskande än om magnetens spira.
Hur yppigt ock de råga, Natur och Konst,
Vid hvarje fjät en rusande diktnings vin,
Dock släcker ej hos dem sin lifetörst
Hjertat, i barmen förgäfves buret!
2.
Förgäfves? — Nej! det klappar ja dock för Dig,
O Ljusets far, ovansklige Helios!
Allkärlek! Dig, med tosen tårar,
Offrar jag all min förskjutna längtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
