Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
At Big dock ej förskjuten, sen (ut dn knöt
Hed dina barn det nya förbundets länk,
Se’n dn till ChriBtus blef, och pröfvat
Huru de Dödligas öde tynger.
Dig endast törs jag yppa, hur svag jag är;
O, lit mig ej i rekliga qval förgås!
Den Vises själ är glad. O, skingra
Töcknet, som än mig förför och plågar!
Jag ser dem, ja, de Saliges öar. Högt
Ett blidkadt verldshaf lyfter dem upp mot skyn.
Der bo bland palmer Plato, Dante,
Der Beatrice och Heloisa.
Och når på trefallt blåare himmel der
Till dans gå trefallt gyllene stjernor fram,
Onds egen kärleks sol strör purpur
Öfver de doftande himlaberg»:
Då samlas helgonkretsen; från bröst till bröst
I strålars regn Försoningens rerldaord går;
Och ofta i sitt samtal hvifta
Själarna glättigt de hvita vingar.
Men se de då, på skymnande lagrars stig
En yngling fjerran lutad vid enslig dam.
Och spörja: «hvarför han ej nalkasP
Om han väl skyr för det sälla gillet P»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
