Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
anden.
Men frös da aldrig på de kala fjällen,
Midt i all morgonrodnan! purpurglans?
Dväljs icke varman helst kring lägre ställen?
Din blod, har den en mer än mensklig sans?,
Har du ej någonsin, i vinskörds-qvällen,
Bland almar lekt i Saltarellans ’) dans,
Har ej en tärna nånsin fyllt ditt hjerta:
Försök ej måla lifvets fröjd och smärta!
FRÄMLINGEN.
Väl i mitt bröst de blicka in, det unga,
Det rika lifvets mångfald och begär;
Min kärlek dock jag fått, liksom min tunga,
Blott för mitt Folk, hvars strängas pel jag är.
Dess qval, dess lust, dess hopp bestämd att sjunga,
Jag tystar gladt mitt ringa Jags besvär!
Din hyllning förstår blott och qvinnor togo;
Hvad under då, att båda dig bedrogo?
anden.
Gafs mig ett Folk? — Matt var min samtid blifven;
Italien låg i små tyranners tvång.
Från Christendomens ek var kronan rifven,
Och ådran stängd för Diktens källesprång.
Af riddaråldrens minnen tänd och drifven,
Kom, fast försent, min fromma hjeltcsång:
Jag Leonoras blick dervid såg brinna;
Förlåt! jag trodde mig Sophronia finna.
•| la saltartlla ir « ilalinii uutaal-oli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
