Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
darinnoma åter tillbaka i Bom. September månad har varit
mig högst intressant, men ock högst fatigant När man på
fyra veckors tid vill se och beresa allt det märkvärdiga i och
atom Neapel, så har man fullt opp att göra från morgon till
qväll, ja flera nätter hade jag ej tillfälle att njuta någon hvila.
I vagn, till fots, till sjös, på mulor, var man i oupphörlig
rörelse.
Hafsviken, vid hvilken Neapel ligger, är skön öfver all
beskrifning. De fortrollande öarne Ischia, Capri, m. fL, det
herrliga Cap Misenum, de magiska kusterna af Bajä och
Sorrento m. m., derom kan man skrifva en bok full, och
många böcker äro redan skrifna deröfver. Att jag i Pompeji
gjort fler än ett besök, är naturligt; i afseende på den eldiga
gubben Vesuvius lät jag mig nöja med ett enda. Detta
berg, som förut någon längre tid hvilat sig, sprutade under
mitt vistande i Neapel oupphörligt eld, dock utan att göra
någon skada. Ett präktigare skådespel kan ej tänkas, än, sedan
qvällskymningen och natten begynt, se dessa glödande
pyramider och coner ljunga upp ur det höga bergets topp och spegla
sig i hafvet, sedan nedfallande stundom såsom flytande lava,
stundom (och oftast) såsom glödande stenar och aska. Om mitt
tåg uppföre Vesuvius skall jag vid tillfälle berätta vidlyftigt.
Jag företog det med Hjort, som träffades i Neapel, och mina
modiga Tyska Damer. Vi valde natten till vårt besök, dels
derföre att skådespelet af eldsprutningen blott i mörkret ses
(dagsljuset gör att man blott ser rök-colonner), dels ock för att
skåda från Vesuvii topp solens uppgång öfver hafvet och
Neapel KL 8 på aftonen ankommo vi till Resina, der man
skaffar sig åsnor, och nu redo vi med ett sällskap af förare och
vägvisare långsamt uppåt, genom vingårdar, en småningom
för-vildrande natur och öde lavafält. Natten (det var mellan den
13 och 14 September) var skön och varm. Jag red ensam ett
stycke förut Ofvanföre, på afstånd, slungade tid. efter annan
Vesuvii erster med dön och kanonbrak sina flammande käglor
upp mot himlahvalfvet I denna sällsamma enslighet, med haf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
