Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
561
lust att fortsätta bekantskapen, sedan vi en afton sett ett af
hennes riddar-skådespel, Adelheid von Burgau; det var i
hvarje afseende ett ragout pä gamla skinnbyxor.
Helsa Hæffner, och säg honom att jag d. 8 Dec. hörde i
kejserliga Bedoute-Salen kl. 12 Händels Alexanders-Fest
uppföras ypperligt af 400 Amatörer, under Kapellm.
Hausch-gaä direction. Det hela gjorde ett dråpligt intryck. Musiken
är sublim, men jag märkte nu första gången, att orden dertill
(af Dryden) äro temligen dumma. Beethoven har jag ock
sett vid en Privat-Concert. Mannen är kort till växten, men
starkt byggd; djupsinniga, melancholiska ögon; en hög väldig
penna; ett ansigte, i hvilket numera inga spår kunna läsas af
lefnadsglädje. Hans döfhet bidrager dertill på ett bedröfligt
sätt; han är nu nästan fullkomligt hvad man kallar stendöf.
Detta gör, att han helst lefver i den strängaste enslighet, och
säger sällan ett ord. Han lefver af en förstlig pension och
författar med rastlös eld och flit allahanda musikaliska arbeten;
tillika uppfostrar han en fattig broderson med mycken ömhet
och sorgfällighet Man säger, hvad jag gerna tror, att ban i
sinnelag och charakter är hjertlig, redlig, oegennyttig,
kraftfull. Han dirigerade sjelf den concert der jag såg honom; man
nppforde blott stycken af honom sjelf och ett par andra
mästare, som han kände tillräckligt för att höra deras musik
invärtes; ty att han utvärtes ej hörde dem, ehuru han med
sina skarpa ögon i det mesta märkte sättet hur de
exequera-des, förrådde sig isynnerhet engång vid en stor, fastän kort
taktförvirring hos de spelande, samt en annan gång då de i
brådskan glömde att uttrycka ett piano såsom sådant; men
deraf märkte Beethoven ingenting. Han stod liksom på en
isolerad ö, och dirigerade med sällsamma åtbörder (så t ex.
commenderade han pianissimo dermed att han sänkte sig
med böjda knän och nedåt sträckta armar mot golfvet, och vid
fortissimo åter flög han som en afskjuten elastisk båge upp
i höjden, blef en half gång längre och slog ut armarne ifrån
Jtttrhtm. II AJi. I. 3®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
