- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
574

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

574

hvilka jag ju berättat dig något i mitt långa bref från ßomr)
stego bland en mängd andra dels sydliga, dels nordliga bilder
upp i min fantasi. Under dessa betraktelser var jag emellertid
redan placerad vid bordet, min reskamrat hade skjutit framför
mig en tallrik rykande soppa, och flera gånger ropat mig till
med sin fina, något matta stämma: «Geruhen Sie, Geehrtester,
mit ku essen?» — Jag lydde honom ändtligen, och märkte nu
att en tredje reskamrat, en qvinsperson som vår forman på
morgonstunden i Brünn upptagit i vagnen för att följa med till
Olmütz, satt vid ändan af bordet med ett öfver all måtta
me-lancholiskt ansigte. Detta var mig ej nytt, emedan hon hela
dagen i vagnen suckat och knappt sagt ett ord; sakeu var den,
att hon hade sitt hem i Olmütz, och fastän ifrån Olmütz till
Brünn (längre hade hon ej rest i hela sitt lif) blott är en knapp
svensk dagsresa, förekom henne denna färd så lång, att hon
nästan syntes oviss om att kunna upplefva dess slut. Jag bad
henne nu vara vid godt mod, då hon ju vore så ytterst nära
sina önskningars mål; jag gåfve mig ju tillfreds, som dock
vore mycket värre deran än hon, emedan jag ännu hade
framför mig hela Preussen att genomresa, ett haf att öfverfara och
halfva Sverige dertill, innan mitt hem upphunnes. «Ack» sade
hon, «i Ert ställe doge jag af sorg redan i första veckan!»
Jag fick härvid nästan samvetsagg, öfver att jag sjelf icke med
tillbörlig hemsjuka, åtminstone icke alla dagar, tänkte p& min
aflägsna hemort. Nu var hon förtrolig blifven, och berättade
mig, att anblicken af de lekande barnen påminte henne om en
späd dotter, som varit hennes enda glädje i verlden och som
hon förlorat genom döden. Denna flicka hade haft en
underbar, stilla och inom sig sluten natur, samt varit god och
vacker som en engel. Hennes dagliga sysselsättning hade varit
att fläta blomsterkransar, och hennes högsta nöje att bära dem.
Då man skämtade med henne på det sätt som fruntimren så
gerna jollra med små barn, om fästmö-skap, giftermål o. s.
v. hörde hon derpå med tystnad och förundran; men sade dock
stundom för sig sjelf, när hon satte en af sina många kransar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free