Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
589
firas på vår bergsresa. — Ett läiigt bref, som jag for någon
tid sedan erhöll ifrån Schelling, skall visserligen göra dig
mycket nöje. Lika smickrad, som jag var öfver hela brefvet,
var Steffens öfver ett par rader deri, der han med loford
nämndes. Du kan knappt föreställa dig, hvilken trollmakt Schellings
personlighet utöfvar på alla, som kommit honom nära. Om
honom, liksom om Shakspeares Brutus, kan naturen engång
uppstå och ropa: Det var en Man! —
P. 8. Jag kan helsa dig med rätt trofast vänskap från
vår goda Baronessa Luise von Kloch i Massel. Hon
lefver nyttigt och verksamt i sin husliga krets, är glad, fet och
stark, for andra gången i välsignadt tillstånd, samt lider
hvarken af hufvudvärk eller andre nerfsvagheter (så påstår hon
åtminstone sjelf, och jag håller det för troligt.) Hennes man har
sina vissa goda egenskaper, men tillika den stora odygden att
vara en Philister af första rangen. Lyckligtvis märker icke
Luise detta så skarpt, eller ock tror hon att alla männer, som
icke äro phAntaster, måste vara sådana. (Han är likväl sjelf en
stor phantast, fastän af det negativa slaget.) Dessutom är
hon nu mor, och man vet hvilken lycka detta är för ett
fruntimmer. Alltså går det henne, i det bela taget, rätt väl. —
Sedan tre månader har jag sällan ägt någon dag af rigtigt god
helsa. Det infama långsamma, mulna, evigt regniga
mellantinget af vinter och vår har dugtigt plågat mig. När jag nu
åter begynner resa, torde det något hjelpa upp mig igen. —
I alla fall, om ej lungor och lefver allvarsamt angripas, torde
jag ändå upplefva en betydlig ålder, emedan en viss jemnvigt
af krämpor tycks vara utbredd öfver mitt physiska system.
Voltaire trodde i mer än fyrtio är, att döden dagligen klappade
på hans dörr, och lefde dock intill högsta gränsen af vanlig
mensklig ålder. Då jag engång blifvit författare, önskar jag
få lifstid nog att göra (för att Leopoldiskt uttrycka mig) en
och annan god bok i vers och prosa. Någon annan
glädje kan jag icke vänta af min framtid. — Mellertid har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
