- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
620

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

620

lighet och aktning, icke att nämna hvad i umgänget med honom
sjelf, en till sin charakter i ordets ädlaste mening förstlig
natur, och så praktiskt invigd i tidshändelsernas mysterier, är att
lära; det är vidare lätt att inse, det Stockholms mäktige
måste något förundra sig att finna huru andra länders anseddaste
magnater behandla en person, som de hålla for en narr, samt
huru det nu fullkomligt beror på mig sjelf, att om jag vill
ifrån Berlin i all maklighet hemskicka tillräckliga packor att
fortsätta Svenska Vitterhetens excentrisering, under det jag
härute icke har någon annan pligt att uppfylla i afseende p&
mitt lifsnppehälle, än att icke frossa i mat och dryck m.
m.; men det är tillika lätt insedt, att man under denna plan
blott skyler en annan, nemligen att i allmänhet för en
betydlig tid uppehålla mig i Tyskland; derföre talar man for mig
om resor till Bhenströmmen, Weimar o. s. v, ja, att man här
vid en i verket varande reform af Nordtysklands
Universitet«-vill fråga mig till råds öfver vissa punkter, t. ex. våra
lands-manskaper, om hvilka man härute har en högst dunkel, men
oredig föreställning. Hell vig och Amalia jubilera; mig är dock
icke rätt väl till mods, ehuru jag naturligtvis måste utvärtes
hålla god mine och bära mig åt såsom vore jag på vägen att
bli en nationaliserad Berlinare. Jag vill göra allt möjligt, for
att komma hem åtminstone till hösten; jag längtar hjertligt
från all denna herrlighet, och önskar till Gud att jag måtte
snart få upplefva den dag, då man i en mindre lysande, men
mera hjertlig umgängskrets icke fordrar af mig att jemt vara
förbannadt förståndig. Det svider mig in i själen, att jag
måste i några torra rader säga mina systrar, af hvilka jag nyss
erhållit de ömmaste och de hänrycktaste bref, skrifna i hoppet
att innan kort fi se mig — och detta är verkligen den enda
positiva sällhet, som min yngsta syster njuter —, säga min
gamle morfar, hvars nittiondeforsta födelsedag vid
midsommarstiden firas af mina församlade slägtingar, och som dagligen ber
Gud att ännu engång fä på jorden omfamna sitt mest älskade
barnbarn — det jag ännü för vissa högvisa och högvigtiga, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free