Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Sverige, för en misanthropisk fantast Det företås dock, att jag
genom min vistelse i Hufvudstads-Gouverneurens lysande hus
(der min enda omsorg är att icke låta förderfva mitt underlif
tillfyllest genom läckerheter och för många slags dyrbara viner),
samt genom min förbindelse med Fru Hellvig, som också gerna
ser då och då omkring sig en krets af putsade, talande och
thé-drickande gestalter, underhåller ett visst samband med den
såkallade stora verlden. De angenämaste middagsmåltiderna
äro de, som Gneisenau stundom gifver im Thiergarten,
under fri himmel och höga gröna trän; der har jag också ett par
gånger vid sidan af den högst älskvärde Tieck, som ännu är
i Berlin, haft rätt glädtiga ögonblick. Der råkade jag ock för
några dagar sedan den bekante läkarn Weigel från Stockholm,
hvilken jag förut ej kände, och vi presenterades af Gneisenau
för hvarandra. Det syntes något förundra honom att se mig
i denna relation. — Tieck har jag hört föreläsa ett par
gånger; den ena aftonen läste han hos Fru v. Hellvig
Shakspeares Henrik IY, den andra hos en Major v. Kanitz die
verkehrte Welt ur sin Fhantasus. Det är en obeskriflig
njutning; man hör hvarje role spelas för sina öron i den mest
bestämda individualitet, och mycket fullkomligare än ske kan
på någcn theater. Till det rika poetiska sinne som
genomandar hela hans läsning, har han en så böjlig och mångsidig
röst, att om man ej ser på mannen och påminner sig att alla
stämmorna utgå allena från hans mun, så frestas man att tro
rummet uppfylldt af ett helt skådespelande sällskap. Han bor
hos Beimer i dennes stora palats (så förstligt är ännu icke
Bruzelius logerad) vid Wilhelmsgatan, har en stor präktig sal med
ofantliga väggspeglar och ståtliga golfmattor, samt glasdörrar
som vetta utåt en grön plats och en hög, sval och beqväm
trädgång af en vacker trägård, der ban ofta vandrar upp och
ned. Som han likväl af gikt är ömkligt sammandragen och ej
synnerligen lätt på foten, sitter han helst på den breda
trappan utanföre glasdörren, der man ställt ett bord af den
elegantaste art samt deröfver utspändt en förlåt af grönt siden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
