- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Minnen från Tyskland och Italien. Senare bandet /
647

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Endast i Kärlek är lif, och endast i Kärlek är framtid; \
Skapande, formande makt honom förutan ej finns.

Bildom d& gladt, hvad oss Himmelen skänkt, i syskonlig endrägt:
Stort, den som kraft har dertill; Täckt, den som svagare är.

MS se’n afund och veld förtyda, förvränga, förprisa,
Och vid hvar mensklig fläck larma med djurisk triumf!

Smädelsen följe ett sparsamt beröm frikostig i spåren:
Hjertats orakel har dock evigt en röst, som är sann.

Skyndom tillsamman då fram, att resa det götiska templet,
Templet af Svithiods Konst, färdigt i ritningen re’n!

Lägge det svenska sinnet dess grund; men förnekom ej, f&vitskt,
Söderus förklarande prakt smycka dess mäktiga hvalf.

Solen, den glädtiga, skifte sin tid med den smäktande minan,
Att genom fönstren derin blicka, till jubel och sorg;

Stråle från murarne ned, i de målade rntornas dager,
För hvart högre behof, bilder af himmelsk natur;

Altaren höje sig opp åt, helgon, bland ljus och bland rökverk,
Glädjen der offre sin tack, smärtan sin bedjande tår;

Vandre derinne skuggor omkring af fäder och hjeltar,

Fredligt bland drömmar, som nyss lekt i orangernas land:

Och när förtjusningen stiger åt skyn, från templet och jorden,
Tusende röster af sång fylle dess pelareskog!

Ja! ej längre om plan och om mål de byggande stride;
Vare förbistringen slut! Lärom hvarandra förstå!

J, som nu ropen allenast på ljus, på kristaller, på blankhet,
Byggnaden visst ej af glas önsken J gjord, eller isP

Dunklet bekrigen J. Godt! men hvarhelst ett Verkligt sig visar.
Ar det Dunkla dock med, såsom det Ljusas beting.

Natten, den trogna, alltjemt är färgors och skepnaders moder,
Närer dem huldt vid sitt bröst, räcker till fadern dem fram;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:22:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/atterbom/1-2/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free