Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Att gripa henne vid den matta vingen,
Om hon sig glömmer blott ett ögonblick.
Men nr hans inre, småningom besegrad,
Flyr hvarje jordisk storm till evig sömn;
Och snart ur mörkrets djup, i himmelsk glans
En genfödd oskuld uppstår för hans åtrå:
Den säkra frid, som ingen fruktan känner.
Emedan han med fasan sjelf har kämpat,
Betäckt, lik Michael, af ljusets sköld
Mot ormens hufvud och mot drakens tand.
DALBON.
Förglöm blott ej, hvad denna oskuld är,
Och att som nåd hon ofvanefter kommer.
Det gamla Jaget inom eget bröst
Ar mem farligt, ön dcu gamla Natten;
Ja, är egentligen dess egna skötbarn.
Väl genom lifvet går det Ondas flägt,
En pest, som vill förgifta skapelsen,
Och skulle mörda den, om lyckligtvis
Han ej förtärdes evigt af sin önskan:
Men icke mindre ur dc stolta fjäll, —
Den stolta menskokraftens sinnebilder, —
Han frestar med bedräglig hjeltestämma,
An han dig lockar med sirenens sång
På blomsterbädd, vid silfverbäckens fall,
Och med dryadens lena vällustklagan
Om qvällen utanför en tärnas hydda.
All vishet utan kärlek är cn dunst,
All frihet utan kärlek Ur ett sjelfmord.
Atterbom. II Afd. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
