Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
DJ andas allt en oförfalskad känsla,
Hvar puls slår lättare, hvart hjerta högre;
Den fromma plantans rida rike offrar
I skära dofter sina tysta böner.
Ifrån de trän, dem sångens ädla fåglar
Till luftig bostad valt för klangens gillen,
Ner till de minsta gräsen, mellan hvilka
En knappast synlig verld af väsenden
Tid mullens yta prisar Skaparns nåd,
Med knappast hörbart ljud af hopp och njutning.
Så verka, i Naturens egen art;
Och lef, som hon, i nöjet af din verkan!
Och när dn hvilar dig från sköna mödor
I egen hydda, och föryngringsdrycken,
Med rosor kransad, räcks dig af en bild
Som alla drag i helig fägring bär
Af själens hälft, af ungdomsbrud och maka;
Och små gestalter af de ljosets andar,
Som leka ofvan skyn i evig barndom,
Få gröna platsen framför dörren tumla, —
Och hvarje ögonblick är nog, att rymma
En himmel inom blinken af sitt Nu:
Då känn, hur mildrik är Naturens barm,
Och hor hon dig sitt fulla hjerta skänkt! —
Ja, salig visst att prisa är den man,
Åt hvilken hon, af högsta modersgunst,
Så enkelt lär den stundom svåra konst
Att älska lifvet, älska menskligheten;
Dock kan den lotten ej förslå åt alla,
Och få förtjena den. Välan! så blif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
