Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägnan. Till FRANS MICHAEL FRANZÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock utgör den minsta af dess sällsynta egenskaper.
Jag tillägger: lycksaligast må denna visa ålderdom
prisas, när dess verldsbeskådning är samfäldt Andaktens
och Diktens. Den liknar då det ensamma, med snö och
is betäckta, men öfverst i evig blomning sommarkrönta
fjäll, som bar Armidas trollslott: blott med den åtskillnad,
att slottet, vid annalkandet, befinnes vara ett
Sionstempel; i hvars oafbrutna sånger, ljudande skärast
under qvällens skymning och nattens stjernor, allt, hvad
jorden har skönt, renas genom allt, hvad himmelen har
heligt.
Just i detta ögonblick framglimmar den klaraste
qvällsol öfver sjön utanför min landtliga boning.
Fönstren flamma upp; skrifbordet åter glänser; steglitsan i
buren inbillar sig se soluppgång, och börjar qvittra. I
sjö-spegeln, icke ens lindrigt krusad, omfamna
hvarandra ånyo det blåaste hvalf och de grönaste stränder.
Solen säger dem farväl; men med förmaning, att vara
obekymrade om en höstlig sommars redan märkbara
förgängelse. Längre bort förvandlar sig vågen till en
darrande yta af smält guld; närmare simma rosenskyar,
som ändtligen försvinna under ingången af aftonrodnans
uppslagna tält; på dem segla drömmar om tider,
då menniskorna, i glad enhällighet, drefvos af stora
tankar framåt till herrliga skapelser. Öfver skogen,
öfver bergen utbreder sig ett sken från evighetens
paradis; Gud lustvandrar der, och kastar ännu på sin
kallnade jord ett värmande fadersöga. Hela taflan
andas en frid, som tyckes vänta blott på svanor och
svanesånger. Och hör! på milda flägtar komma de andar, i
hvilkas betraktande jag tillbragt en icke ringa del af
min lefnad. Kanske förutskåda de, när härnäst ett
tidehvarf skall begynna, öfver hvilket poesien sväfvar med
sitt strängspel och sin segerfana. Huru dermed må
vara, — jag är nöjd, att hafva lyssnat till dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
