Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Olof von Dalin, betraktad i kretsen af sina samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef ånyo till poesi förflygtigad; så att den numera qvarlefver
blott såsom
Hågkomst af de framfarna dagar,
Som oss eldar och oss anklagar[1].
Carl XI:s regering var egentligen ett kraftfullt försök till
medelväg: hvad snillet hade tillämnat och sammanbragt, skulle
der förståndet konsolidera. Det myckna förträffliga, som i
sådan afsigt gjordes, förtjenar utan tvifvel en vördande och
tacksam åminnelse. Olyckligtvis ansågo konungen och hans
rådgifvare syftet kunna vinnas blott genom en revolutionär diktatur,
som kallade sig souverain monarki[2]. Den bar, i allt,
stämpeln af sin närmaste anledning: ett i både god och ond
bemärkelse plebejiskt sinnelag. Det var detta, som förde honom
att så lätt skänka sitt förtroende åt män, bland hvilka — för
att ej omnämna dem, som dugde endast till angifvarskap —
många, äfven af de utmärktare, voro uppkomlingar utan
ädel-sinne och kloklingar utan vishet. Huru hade eljest den
beryktade Reduktionen kunnat urarta ända till ett statsbrott? En
sak, i sig sjelf lika rättvis som nödvändig, antog ett sätt, i
hvilket var hvarken rättvisa, eller billighet, eller ädelmod, eller
slughet. Visserligen fanns mycket att förebrå den aristokrati,
som krossades. Inom sina behöriga gränsor tillbakavist och
tyglad, var den likväl ett hufvudvilkor för en stat, sådan, som
Sverige då stod i begrepp att blifva: och att krossa den ädlare
aristokratien genom en oädlare, som intog dess rum, var, under
starka konungar, rätta vägen till ett christligt — Turki; under
svaga, till ett skandinaviskt — Polen. Lägga vi härtill den
vidskepliga lära om konungamakt, i hvilken sonen med största
[1] Se Geijers värdiga ord till Narva-marschen, vid minnesfesten den
30 November 1818.
[2] Lindskölds berömda Landtmarskalks-tal gör stor heder åt hans
hufvud och talegåfva; icke heller böra vi betvifla dess redliga mening.
Men onekligt är, att det har ett slägttycke af den vältalighet, hvarmed
fransyska revolutionens «Allmänna Välfärds-Utskott» plägade försvara sina
åtgärder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:23:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/atterbom/3-3/0021.html
