Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof von Dalin, betraktad i kretsen af sina samtida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Da lilla fågel snäll,
Som vet af intet qval!
Ack, flöge jag som du;
Ack, kunde jag ditt tal!
Hvad lust for mig och dig!
Men nöd! att jag skall stå,
Och med en sorgse själ
Din glädje höra på!
Mitt mod är bundet fast;
Du flyger, qvitt och fri:
Jag slipper aldrig mer
Det qval jag sitter i.
Ju mer jag brytas vill,
Ju större blir min nöd;
Jag aktar ingen fröjd,
Förrän den bleka död.
Så var du glad, som kan:
Jag kan ej glädjas mer;
Förr, än jag till min tröst
Min sista timma ser.
Så sjung! jag svarar dig,
Men blott med sorgelåt:
T^ jag min korta tid
Förnöta vill i gråt.
Sångarn till denna visa är obekant. Men i närbeslägtad
tonart qvad en friherre Gripenhjelm, hvilken, liksom
Dahlstjerna, var på samma gång skald och landtmäteri-direktör. Efter
honom, som af sina samtidingar ansågs for blott en
poetiserande dilettant, bevaras i Palmsköldska samlingen, bland annat,
en ganska täck serenad eller «Natte-klagan». Den lyktar:
Hur långsamt du ock skrider,
O natt, och dröjer qvar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
