Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins Tankar om Kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Mindre nödigt lärer nu vara att säga, huru vi böra
mottaga de kritiker, som på oss göras. Hvar och en förnuftig
finner det af sig sjelf. Ovett, pasquiller och smädelser tror
den förnuftiga dygden sig intet behöfva vederlägga, och hon
blygs, att föl-svara sig mot så orent slödder. Hon menar dem
ha plåga nog af sig sjelfva, och att en smädare har skam och
straff tillfyllest af sitt ömkeliga ämbete . . . Hvad skall man
mer röra vid honom? Visheten lämpar allting till sitt bästa
bruk, och en tok gör sig mindre gagn af sina vänner, än en
vis af sina ovänner. Han tar sina mått och steg efter deras
utvisning, och speglar sig bäst i de harnesk de bära emot
honom. Hinder och svårigheter äro dygdens hofmästarinnor; hot
och motstånd äro oftast orsaker till vår lycka; när smickran
och medgång insöfva oss på våra invärtes dunbäddar, uppägga
oss afund och tadel att söka äran . . . Yisst kan det sticka och
bekymra ett redeligt sinne, att höra sitt rykte sönderslitas, så,
att ock mycket älskvärdigt folk blir derigenom förledt till
vidriga omdömen. Men sanningen står alltid på sina egna fötter;
en rätt sak uppklarnar alltid engång; oförtjenta skamfläckar
bortfalla af sig sjelfva vid första soltorkan; och ett rent
samvete är bättre, än en dödelig heder . . . Om du gör något,
som blir allmänt, så mästra de det med förakt, handtera det
illa, utmärka dig som ett litet afskrap; men icke för att
upplysa verlden, icke heller att ge dig bättring och rättelse; å nej!
blott att låta höra sitt utvalda vett, sin fina smak, sin
förunderliga kunskap i sakerna, som bör ha skiljerösten i alla
samqväm ... Ja, det visste jag väl: det kan du intet tåla. Men
hvarför icke? Missunnar du dem, att tillbedja — sig sjelfva?
Det är ju det största slafveri i verlden! Hvad är det mer,
om du unnar dem några goda dimmuga själars vördnad och
förundran? De bli så nöjde deraf; och det är ändå
ingenting. — Så mycket snarare bör derföre en sann och billig
kritik icke allenast af oss tålas, utan ock älskas och användas till
vår bättring. Ingenting är dåraktigare och ovärdigare för ett
så ädelt kreatur, som menniskan är, än att smickra sina fel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
