- Project Runeberg -  Samlade skrifter i obunden stil / Tredje delen, tredje bandet /
25

[MARC] Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalinska Smakläran

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

25

kom aldrig Dalin sjelf, som hade studerat i Lund och der just
af Rydelius erhållit sin humanistiska utbildning. Hans begrepp
om poesien var — och blef — aldrig något annat, än att hon
är en egen art vältalighet och qvickhet, förknippad med
hvarjehanda allegoriska fiktioner och lekande påfund, samt bunden vid
skyldigheten att tala i rigtigt afmätta och välgjorda verser,
från denna synpunkt utgår ock hans i miniatur författade
((Historia om Svenska Vitterheten»; der — i förbigående sagdt —
det märkvärdigaste är aningen om den fornnordiska
mythologiens både poetiska och religiösa förträfflighet, men tillika det
omdöme öfver de gamle skaldernes qväden, att «de äro merendels
temmeligen släta», och, att deras versslag är — «sapphiskt»(!)
Ett omdöme, som sedermera Blom troget afskref *).

Man kan då ej förundra sig, att de förutnämnda
«Påmin-nelserna» inskränkas nästan ensamt till yrkanden på tankarnas
sanning, välsagdhet och korrekta versificering. Ja, i anledning
af det grofva missförstånd, som satte licenlia poetiea i en
tillåtelse att för sin beqvämlighet vränga meningarna, orden,
rimmen, gifver han den föreskrift, att «andra ord, andra
ordasätt och ordställningar ej få brukas i poesi, än i en behaglig
prosa»; och dermed lyfte han på thronen, i stället för det
undanträngda gröfre missförståndet, ett finare och grundligare,
som derföre blef svårare att häfva. Hans öfriga föreskrifter
äro: att skrifsättet får på intet vis vara sjelfsvåldigt (vårdslöst);
att man alltså bör i den alexandrinska versen, som är den
«be-qvämaste till stora och vidlyftiga ämnen», lägga den midt i

*) Hvarifrån Dalin sjelf hämtat denna besynnerliga uppgift? — Man
torde kunna gissa det, om man påminner sig: först, att rhytinaen och
skepnaden af det gamla Fornyrdalag ofta nog företer ett likhets-tycke af
den adoniska versens; och sedan, att våra äldre poeter och litteratörer
plägade scandera eller uppläsa den sapphiska strofen hardt nära så, som
vore den icke blott i sin slutvera adonisk, utan tillika i hvarje föregående
sammansatt af tvenne adoniska. Att så var, se vi t. ex. hos Kellgren och
Oxenstjerna, hvilka bägge försökt att i svenskan efterbilda detta versmått.
(Den bekanta vackra melodien till Horatii Integer vitœ etc. är satt
enligt samma origtiga soansion.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 05:34:35 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/atterbom/3-3/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free