Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalinska Smakläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
des vore den äkta, den imitations-värda naturens egentliga och
enda representanter. Det, som borde imiteras, blef, i följd häraf,
egentligen — de; hvarvid för ny-europeisk vitterhet och konst
föga annat syntes återstå att tillgöra, än att lämpa imitationen
efter den nyare förnäma sällskapsverldens fordringar.
Rättesnöret, måttstocken sökte och satte man då alltså — ganska
följdrigtigt — i det, som inom kretsen af de parisiska och
paris-artade societeterna kunde finnas passande, oanstötligt,
njutbart, allmängiltigt.
Nog: denna fransyska smak och smaklära, då alltredan
gällande såsom mönster för Europa, för sjelfva det stolta
Englands Addison och Pope, måste desto lättare gälla såsom
mönster för Dalin. Han var ingen Klopstock, ingen Lessing,
ingen Herder; han fogade sig derföre efter det nämnda mönstret
utan tvekan, och med icke ringa smidighet. Denna blef
öfverträffad af hans efterföljares, i finhet; men bibehöll deremot hos
honom, i kraft af hans utmärkta sinne för svenska språkets
naturliga egenhet och fägring, en i det afseendet större
sjelfständighet Häri är han ännu stor och lärorik. Det nu sagda
bör lända honom dels till ursäkt, dels till billig heder, när vår
vitterhets häfder ställa honom i spetsen för det envälde, hvilket
genom honom, och för lång tid, en visserligen ytlig och trångt
kringskuren åsigt jemväl i Sverige tillskansade sig. Också
tillfaller honom det slags ära, att i vitterhetens theori och kritik
kom ingen af efterföljarne, eller af dem som fortvandrade på
hans bana, längre än han; — i sjelfva saken nämligen; de
blott uttryckte dess negativa formalism i utförligare, utsöktare,
prydligare ordasätt Föröfrigt gingo desse, i allt sitt vittra
beteende, långt mera fransyskt till väga, än han. Så har Dalin
t. ex. ingenstädes förkunnat, hvad hos dem var en gemensam
tros-artikel, rimmets ovilkorliga nödvändighet Han säger
tvärtom: «Okunnige munkar införde rimmen, till tankarnes plåga.
Då framkommo verser utan prosodi, utan ljud, utan takt, utan
smak: gamla rimkrönikor, samt en oräknelig hop kämpavisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
