Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika och Tessin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
theaterstycken blifvit, af personer ur hofvets egen krets,
uppförda; landsorterna deremot, äfvensom sjelfva hufvudstaden,
fingo nöja sig med en kringvandrande halftysk skådespelarflock,
hvars anförare hette Sejerling. Den hade börjat undfägna sin
allmänhet med Holbergs lustspel. Af dessa undanträngdes, mer
och mer, de äldre öfver Syndafallet, Rike Mannen och Lazarus,
Doctor Faustus, med flera dylika, åt hvilka man dittills så
hjert-ligen fröjdat sig i de brädlador med illa målade tapeter, som
numera genljudade af skrattsalfvor öfver Jeppe på Berget och
den Politiske Kannstöparen. Men svenska snillet ville försöka
sina egna dramatiska krafter, och det inom en högre
samhälls-rymd, med värdigare scenisk utstyrsel. Den nya inrättningen,
och Gyllenborgs föredöme, uppeldade flera svenska författare till
dramatiska företag. I spetsen trädde Gyllenborgs vän,
Wrangel*), likaledes grefve och riksråd, med tvenne tragedier, och
derefter en komedi; af dessa gynnare uppmanad, egnade Dalin
åt den nyskapade theatern sin komedi «Den Afundsjuke» och
sin tragedi «Brynilda», bägge uppförda första gången 1738;
ett icke litet antal täflare efterföljde. Lifligheten af denna
täflan fortfor oförminskad, snarare stegrad, intill tidpunkten af
Lovisa Ulrikas ankomst (1744) och Gyllenborgs frånfälle (1746).
Anmärkningsvärd är den omständighet, att man för tragedien
valde helst romantiska och romantiskt-historiska ämnen ur
Sveriges forntid. Detta var alltså tidigt ett afsteg från den äkta
franska klassiska skolans observans, hvilken aldrig tog sina
hjeltar från Frankrike sjelft, utan vanligen från Grekland, Rom
och Turkiet. Så Wrangel, som i sitt ena sorgspel upptog ett
af Messenii ämnen ((Torilla, eller Regnér och Svanhvita», och i
sitt andra bearbetade sagan om «Fröken Snöhvit»; så Dalin i sin
«Brynilda»; så Hesselius**), i «Starkotter och Fröken Ögna»,
*) Wrangel, Erik: född 1686; riksråd; ledamot af
vetenskaps-akademien, der han höll (öfver doktor Moræus) det första åt någon af detta
samfunds ledamöter egnade åminnelsetal; död 1765.
**) Hesselius, Anders: född i Norra Amerika, såsom son af
kyrkoherden vid dervarande svenska församlingen, och derför kallad America-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
