Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lovisa Ulrika och Tessin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Naturens fader såg, hur allt engång sig irrat:
Hor från sin ordning allt sitt ratta rum forbytt;
Hor dygder hopetals med laster sig förvirrat,
Och chaos blef på nytt.
Han såg i högsta prakt ett slätt och nedrigt hjerta,
I vålmar ädelmod, i purpur bara blygd,
På thronen veklighet, i vapnen qvinlig smärta,
I herdekojan dygd.
Han såg förstånd och vett vid spada, plog och krycka,
Vid pennan oforstånd, och det som värre var;
I fägring fånighet, o värdighet i lycka,
Och dumhet i forsvar.
«Nej!» sad* han: «icke så: må allt sin ordning lyda;
Intag nu strax din plats, hvar dygd, som är förströdd!
Få thronen samle sig allt, hvad en thron bör pryda!»
Då blef vår drottning född.
Den, som till kunglighet vid sjelfva fodslen träder,
Af allmän vördnad följd, af lyckan understödd,
Som krönta hjeltar har af gudars blod till fader,
Den kallas lyckligt född.
Men här blef större glans, den alla hjertan vörda:
Personligt värde, klart, som solen i sin höjd!
När ofta höghet är de ädla själars börda,
Gör dygden verldens fröjd.
litt sinne mildt och ömt, som menskokärlek hyser,
Som klippans fasthet har, som vänskap känna vet;
Och som ej mindre stort i motgångs-molnen lyser,
Än i lycksalighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>