Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ningsdag (den 25 Januari), firade Gustaf Adolfs och Carl XILs
dödsdagar, var Dalin, genast från begynnelsen, både dess
secreterare och den ende ledamot, som ej var grefve, friherre eller
åtminstone ädling. Om det vackra vänskaps-förhållande af
varmaste ömsesidighet, hvari han snart kom till samfundets
ordförande, presidenten grefve Piper af Engsö, så att han
slutligen i detta hus behandlades af grefven som en son och af
grefvinnan som en broder, anträffas bland hans poetiska
småskrifter otaliga intyg. Alltsammans låter oss skönja, hvilken
betydande person för en icke ringa del af hufvudstadens «stora
verld» den unge skalden var, äfven innan Argus utvidgade
denna hans enskildare allmänhet till hela Sveriges. — Men
hvem förutsatte hos en sådan sprängling den ymniga
verldserfarenhet, den bedagade vishet, hvars läror man hörde Argus,
ehuru med leende uppsyn, förkunna?
Ändteligen afkastades slöjan. Dalin lät 1736, med sitt
utsatta namn, trycka ett grift-qväde öfver sin gynnare,
presidenten Eibbing; och nu föllo, med ens, fjellen från allas ögon.
Han stod nu ögonskenligt fram såsom poeten i Argus; och
snart uppdagades, att han varit ensam hela
Argus-personligheten. Med detsamma framstod han såsom en författare, hvars
primat i fäderneslandets vitterhet var allmänneligen erkändt.
Någon, hvars namn ej blifvit förvaradt, uppträdde likväl med
en klanderskrift, rigtad förnämligast mot hans «Verser». Det
var, säger Celsius, «en poetisk dverg, som ur skrefvorna på
parnassen vågade sig i skalde-krig mot denne jätten; likasom den
lille Troilus, hos Virgilius, gick till sin olycka uti ett obetänkt
envig mot Achilles». Dalins svar är ett af de högsintaste, som
någonsin en lumpen recension framkallat: ty just i anledning
af detta angrepp, men utan att bevärdiga motståndaren med
något upptagande af hans enskilda stridshanske, utgaf han de
af oss förut anförda «Tankarna öfver Kritiker^.
Kort derefter (1737) blef han, i öfverensstämmelse med
ständernas anhållan om en för auctorn till Argus passande
befordran, förflyttad ur krigs-expeditionen, der han ett par år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
