Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalin såsom politiskt-vitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
helgd, till en sammangjutning af fortjusningen for dessa med
fortjusningen for regeringsformen af år 1720. Tessin sjelf var,
oaktadt allt sitt frihetsnit, en stor enthusiast för den vid
Fredrikshall fallne lejon-konungen*). Äfven Ulrikas formaning till
Svea:
Tag na din tid i akt, den milde Fredriks dar,
Att stadga frihets thron, att hon blir evigt qvar! —
instämde fullkomligt med det erkännande man har af Tessin,
att han önskat förlängning af Fredriks dagar, emedan han då
hade fått tillräcklig tid att stadga rätta begreppet om
nyssnämnda regeringssätt Skaldens hela framställning var han alltså
redo att underskrifva. De voro, följaktligen, ense; och förblefvo
det — så länge man stannade vid orden.
I sjelfva verket kan sägas, att detta poem, som, tillegnadt
»Svea Rikes Ridderskap och Adel», framkom vid riksdagen
1742, kom just i «grefvens» tid. Hatt-anförarne befunno sig
då i yttersta förlägenhet. Deras krigs-tillställning hade aflupit
jemmerligt: de nödgades buga sig i stoftet för kejsarinnan
Elisabeth; tacka för den nåd, att hon (i det närmaste) nöjde sig
med att beskratta dem; smeka mössorna på ömmaste vis; samt
åt folkets harm uppoffra, tillika med kamraten Buddenbrock,
sin nyss så firade Bramarbas Lewenhaupt, som var syskonbarn
med marskalken Moritz af Sachsen, och drömde sig vara en
lika stor fältherre. Under slika omständigheter, framblänkte
Dalins frihetsqväde plötsligt ur hattarnes läger såsom ett
lysande himmelstecken, att uppmuntra nationens mod och styrka
dess tro på sin nya regeringsform. Det var en vältalig
påminnelse, att man ändock ägde qvar åtminstone denna, och huru
ypperlig den vore; — helst om hattarne finge förblifva dess
*) Så stor, att han till och med i sina sista lefnadsår beledsagade en
af kronprinsen Gustaf (1768) författad lofordande Caractère de Charles
XII med skriftliga anmärkningar, der berömmet och försvaret sträckas
vida längre, än i prinsens uppsats. En särskild uppmärksamhet förtjenar
omdömet öfver Benderska kalabaliken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
