Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalins senare lefnadsålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Så fägnar sig ett lyckligt vett
Att vackra tankar sammandraga,
Som alltid lika plä behaga,
Ekorn ofta man dem sett.
Så träden fram på dessa bladen,
J muntra, qvicka tanke-spel!
Stor sak, om hos er finnas fel,
När de ej gå till högsta graden.
Då ute ruskigt väder är,
Kan ledsnad af er lek fördrifvas! . . .
Förut är sagdt, att alla de verk, som grundat hans ära
såsom poet och egentlig vitterhetsman, voro vid den tidpunkt,
då han inträdde i Lovisas hof, redan författade. Och just nu
— så fortsätter efterverlden — just nu, då han väl inför sin
samtid stod på höjden af skaldefrejd, men ock stod i bästa
tillfälle att sjelf inse, huru mycket ännu qvarvar att göra inför
framtidens omdöme: just nu upplöste sig hela hans skaldskap
i ett det slösaktigaste kringströende af idel obetydliga
rimfoster, alla täflande blott i matthet och platthet! — Sägom ej,
att efterverlden har alldeles orätt. Men den behöfver
påminnas om något, som den hittills förgätit besinna: att skalden
hos Dalin undanträngdes, icke af hofmännen, utan af —
häfdatecknaren. Han rigtade, under de sista lefnadsåren, hela sitt
allvar, hela sin väsendtliga författar-verksamhet endast åt det
höga och just derföre alla hans högsta krafter fordrande värf,
att i en fullständig och värdig berättelse skildra sitt
fäderneslands Öden. Och hvilket värf! Var det icke då, i sitt slag,
det allraförsta försöket? Glömmer man, hvad chaos han
mottog att bearbeta? Förde han icke bearbetningen ända till Carl
IX:s död? Förblef han ej länge oöfverträffad i
sammansättning och framställning? och har man i den genealogiska
delen af häfdkunskap ännu sett hans öfverman? Det må alltså
vara, att han med sin ena sida, mer än skäligt, nedlät sig till
hof-rimmare och hof-putsmakare: men denna sida var blott hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
